Christoffer

 

I måndags hade vi inget direkt på schemat, förutom lite inspelade föreläsningar. Så jag passade på att kika på dem, och så passade jag på att plugga inför CNS-caset. Vi pratade också lite i casegruppen om vad vi kunde förvänta oss, och jag var inte riktigt med på det. Så jag läste på ytterligare, men kände mig rätt så säker inför onsdagens caseredovisning.

 

Tisdagen kom, och vi hade en mikroskopering över Zoom. Vi kikade lite på hur vissa histo-preparat såg ut, och det var väl lite givande. Han pratade mycket om tau-inlagringar, och beta-amyloida inlagringar (i relation till Alzheimers sjukdom). Så det var intressant. Direkt därpå körde vi ett till casegrupparbete där vi gick igenom varje organ som kunde ha en påverkan. Det kändes skumt, och jag kände inte till någon till grupp som hade upplägget på det sättet. Det var bara vi, med den här specifika handledaren, som behövde göra på det sättet.

 

 

På morgonen klockan 09:00 på onsdag var det dags för vår caseredovisning. Så jag satt där redo över Zoom, tillsammans med min grupp. Så vi började diskutera lite om själva caset, och det började bra. Jag hann inte säga så mycket, för det gäller att vara snabb och hoppa på de frågorna som finns där. Sedan hörde jag hur en casegrupp-kollega började sväva ut, och kom in på sepsis. Läraren såg lite tveksam ut, för det var inte riktigt rätt. Jag tänkte att "ojdå, nu kommer han säga till min casegruppmedlem - och förklara vad som är fel".... Men nej. Vet ni vad som händer?

 

Han tittar in i kameran, och säger mitt namn - följt av frågan "Vad är definitionen på sepsis?". Jag blir helställd, för det var verkligen inte vad jag förväntade mig - haha. Jag satt i vad som kändes i åratal och bara greppar frågan, innan jag i panik börjar slänga fram något som var ett försök till ett svar. Sedan försökte jag styra över diskussionen på vad nästa blodprov bör vara... Men det gick inte. Haha. Nåja. Han gick vidare, och jag hade sjukt ångestpåslag. Vi alla sitter och kämpar med hans frågor som kom sen, som inte ens hade med caset (i vår mening) med caset att göra. Jag tycker dock vi kämpade på bra.

 

En av frågorna jag fick var hur autoimmun gastrit var kopplat till neurologiska symptom. Vet ni vad svaret var? Har man en autoimmun sjukdom så ökar risken att man får en annan ... Då föreslog jag hypertyreos, och han frågade mig lite om hur det är relaterat till förändrad kognition. Jag svarade att hypertyreos ökar risken för hjärtflimmer. Vid hjärtflimmer råder "elektriskt kaos", och risken för en blodpropp ska frisläppas från hjärtörat finns... Denna kan sen ta sig till hjärnan, och fastna.... Jag fick rätt! Det var nog det mest snabbtänkta jag gjort på hela terminen, haha...

 

 

Sedan tog vi oss igenom hela caset, och vi alla fick godkända... Jag kollade läget med gruppen sen, alla tyckte det var superläskigt.... Sen kollade jag med andra grupper som hade andra lärare... Det var hellugnt för dem. Det var till och med någon grupp där någon medlem inte hade sagt någonting som blev godkänd... Helt sjukt. Så skulle vi få lida pin sista caset för terminen. Jösses!

 

På eftermiddagen hade vi sen en föreläsning med information om tentan. Den kommer skrivas på plats, på Östra Paviljongen, och den skrivs digitalt. Så det blir första tentan (om man inte räknar progresstestet) som jag gör på min nya dator - woho. Får hoppas det går bra.

 

 

Torsdagen hade jag lite amanuenspass - det är alltid roligt. Jag hade tagit på mig Sectra-pass för våra T2or, så jag försökte finnas lite som guide och peka dem i rätt riktning. Det slog mig också i vilken sits jag satt förra året då jag var T2... Jag hade nog mer tentaångest då än vad jag har nu, så det är väl skönt antar jag. Jag hade 4 inplanerade grupper under torsdagen, men bara 2 av dessa kom. Så under den andra tiden satt jag och gjorde den sista inlämningsuppgiften vi har - Patientnära Analyser. Vi ska tolka tre urinstickor och svara på en fråga, så det var inte en superjobbig uppgift. Det kändes så skönt att allt är gjort nu, bara tentan kvar.

 

Fredagen spenderades igen på universitetet, då jag hade min andra dag med Sectrapass för T2orna. Här dök det faktiskt bara upp en grupp, men jag körde det bästa jag kunde med dem. Det var lite roligt den här dagen dock, då det är första gången jag IRL blivit igenkänd på skolan genom den här bloggen - så en shoutout till dig haha... men ja, om någon som läser detta känner igen mig, så heja på mig. Det är alltid lika trevligt!

 

 

Lördag och söndag har jag suttit och börja med mitt ordentliga tentaplugg. Jag går igenom varje målpunkt igen, och försöker se till att jag har någorlunda koll på dem. Det går betydligt snabbare och bättre än under OSoF - så det känns superskönt. Dock har tentaångesten såklart börjat smyga sig på igen, men det ska nog gå bra. Jag hoppas då det. Jag har dock lovat mig själv att jag har pluggfritt på julafton och nyårsafton...

 

Vi ses nästa söndag, och god jul!

 

(Ps, för två år sen idag fick jag mitt antagningsbesked som visade att jag hade kommit in. Jösses vad tiden går!!)