Christoffer

 Från hål 4 på korthålsbanan i Holmsund

 

 Efter golfen besökte vi IKSU och körde igenom veckans bröstpass. Alltid trevligt, men jävlar vad svag jag kände mig den dagen.

 

På tisdag var det dags för första labben (eller ja, inte gruppens, men min)! Vi hade lab om Hb, EPK och EVF. Så vi skulle labba på vårt egna blod efter ett kapillärprov ("stick i fingret"). Så jag skulle sticka min labbpartner, och hon skulle sticka mig. Hon skulle få sticka först, och visa hur man gör eftersom hon hade gjort på det labben innan. Sagt och gjort, hon rengör fingret och sätter nålen mot sidan av fingerblomman. Den är automatisk, så man trycker lite så kör nålen ner och man är klar. Först får hon trycka lite (läs: mycket) för att vara nöjd med hur rött mitt finger skulle vara. Sen tryckte hon. Hon skulle fylla 2 st kyvetter för Hb och tre smårör till.

 

Hon lyckas få ut lite blod som man ska, och fyller de två kyvetterna. Hur fint som helst. När hon sedan skulle fylla på de andra sakerna så slutade jag blöda, och varken hon eller labbassistenterna fick ut fler bloddroppar. Såååå... hon behöver sticka en gång till. Fine, jag är inte väldigt förtjust i nålar, men det är väl för utbildningens skull. Så hon tar ett stick på andra sidan av fingerblomman typ. Får ut några droppar, men fumlar lite med röret hon ska fylla, så hon får bara in lite blod i ena.... sen slutar jag blöda. Igen, haha. Såååå. Ett trejde stick, på långfingret den här gången. Till slut fick vi in allt blod som behövdes.... Sen gick vi och mätte mitt hb. Jag låg på 159, vilket är inom referensramen (puh, ingen anemi) i alla fall.

 

Nu var det dags för min tur, och det gick helt okej. Jag behövde "bara" två stick, haha! Efter vi hade fått allt blod vi behövde, så började vi titta på det i mikroskop för att fastställa mängden röda blodkroppar (så jag satt och räknade blodkroppar i olika rutor). Sedan kikade vi mot en mall med det sista röret för att kika nivån av blodkroppar mot en liten mall. Jag låg inom referens på allt, så det var ju skönt att se i alla fall. Den här labben drog dock över med 30 minuter, och vi hade redovisning av vårt case planerat en timme efter... Så det blev snabbt på cykeln och cykla hem.

 

 Sedan var det dags för vår första caseredovisning (tumörlära/diagnostiska metoder). Det gick till som tidigare terminerns redovisning. Hon ställde frågor till oss och uppmanade lite till diskussion. Jag fick en fråga om Gleaon Score, och jag kände att jag hade full koll på hur det fungerade (åtminstone nog för att klara godkänt). Vi alla klarade oss i gruppen, och fick lite beröm för att det såg lovande ut hur mycket vi hade pluggat på (vi pluggade på så väldigt mycket eftersom hon veckan innan hade skrämt upp oss lite, haha). Mot kvällen sen blev det kvällsjobb!

 

Onsdagen gjorde vi inte så mycket mer än att ha ett litet casegrupparbete på Zoom, det var dags för det nya caset. Det handlar om etik, och är väldigt... erhm. Flummigt. Inte lika tydligt vad vi ska göra, eller vad vi ska ha pluggat in. Jag antar att det kommer vara mycket fokus på diskussionen under redovisningen som är nästa vecka.

Torsdagen var det dags för casehandledning, som inte gav oss särskilt mycket. Han gav lite diskussionsmaterial, och vi ska kika lite på en specifik artikel om ALS och en gen de funnit som kan ha en koppling vid heriditet. 8:30 förresten, så jag var väl kanske inte den mest pigga människan som funnits på denna jord.

 

 

Klockan 10:30 var det återigen dags för vår grupp att få labba lite. Denna gång var det en klinfys-labb, och på schemat var att få ta ett vilo-ekg. Det började med att vi hande en Biomedicinsk Analytiker som stod och föreläste lite om EKG i rummet för oss, och gick sen igenom lite om hur vi ska sätta varje elektrod. Det var intressant.

 

Vi delade in oss i tre grupper (varav vår grupp var 4 personer) och vi skulle sätta dem på varandra. Så jag fick börja att sätta elektroderna på en kurskamrat. Det är lite tricky första gången måste jag säga, men började man känna efter så gick det att sätta dem där de skulle vara! Elektroderna skulle placeras över extremiteterna (armar och ben) och sedan sex stycken över bröstet. Dessa skulle sättas (om jag inte missminner mig....) i interkostalrum 4 på bägge sidor av sternum. Nummer tre placeras mellan 4 och 2... 4 placeras i medioklavikularlinjen i interkostalrum 5. Nummer 6 placeras i mellersta axillarlinjen i interkostalrum 6, och nummer 5 placeras mellan 4 och 6. Det gick i alla fall bra, och jag fick ut ett fungerande EKG för min labbpartner.

 

När det var hans tur att sätta fast på mig var det lite svårare. Det är inte superlätt att palpera fram min angulus sterni och han hade väl lite problem med det. Så labbassistenten fick komma och visa honom vart han skulle känna efter och hur han skulle placera allt. Så jag fick ligga där en stund medan två personer höll på att trycka på alla revben och hålrum jag har där, haha. Till slut fick jag ut mitt EKG, och det såg väl helt okej ut! Lite hög puls, som jag skyller på att de hade varit där och tryckt en del. Kände mig kanske inte helt okej just då, men det var ingen fara. Jag hade en normal sinusrytm, och såg inga konstigheter egentligen. Först tyckte jag mig se en st-höjning, men det låg inom ett normalintervall och är mest troligt bara min normalvariation. Hade i alla fall verkligen ingen hjärtinfarkt, haha!

 

Fredagen var väldigt luftig, det enda vi hade planerat var ett casegrupparbete över Zoom vid klockan 09. Det var ett väldigt givande samtal och kändes lite bättre inför redovisningen nästa vecka, så det ska nog gå bra. Efter det så var det mest bara studier själv (efter en liten powernap). Det är som intressant, så har läst på en del om nästa veckas case, som handlar om anemier.