Christoffer

 

Okej, jag passar på nu - medan jag har en liten stund mellan dagens redovisning (som jag kanske inte ska avslöja något om förrän på söndag) och progresstestet som börjar i eftermiddag. Alla på programmet ska göra ett progresstest en gång per termin. Poängen är att man ska kunna följa sin egen utveckling och få ett litet hum om vart man ligger ju längre in på programmet man kommer. Det finns ingen "godkäntgräns" utan är mer ett diagnostiskt verktyg.

 

 

Förra veckan började med massa videoföreläsningar som skulle göras - och inget direkt inplanerat på plats. Jag åkte dock, som vanligt nu för tiden, och pluggade lite på Ersboda Folkets hus en sväng med Erik och Robin. Det var ett bra tillfälle, och jag behövde den tiden för att förbereda mig inför caseredovisningen om kvinnliga genitalia på onsdagen.

 

 

På onsdag förmiddag klockan 10 var det dags för redovisning. Det är lite lustigt hur redovisningarna skiljer sig åt mellan de olika lärarna, men jag tycker de flesta använder en av två olika metoder. Den ena är mer som ett "korsförhör" där lärarna ofta delar ut frågor direkt till en person. Ofta är det det frågor som är med i caset, men ibland kommer det följdfrågor som är av lite djupare karaktär. Sen finns det en specifik lärare, som gärna ställer frågor som inte står i klartext i vårt casedokument, och då blir det intressant. Den andra metoden är lite mer "chill" och består egentligen mer av en öppen diskussion, och vem som helst kan hoppa på vilken fråga som helst. Såklart ser läraren till att alla får prata, för det krävs inte bara närvaro - utan att man aktivt är med i diskussionen. Nu har det väl aldrig hittils varit ett sånt problem. Jag vet inte vilket jag föredrar, men jag känner spontant att det blir lite mindre nervöst när man har den öppna diskussionen. Å andra sidan brukar de "lätta" frågorna snabbt bli påhoppade, så det gäller att vara lite snabb där så man inte får de svårare frågorna (om man nu inte vill det).

 

Den redovisningen gick helt okej, vi hade föreläsare som tyckte vi skulle ha lite mer öppen diskussion. Vi pratade om det mesta, och jag kände att det blev ett ypperligt lärotillfälle, så det kändes bra. Vi blev alla godkända (och jag tror att hittils har ingen i vår grupp blivit underkända en enda gång - hurra oss!). Efter redovisningen så satte jag mig och pluggade lite till, började på nästa veckas (eller ja, i praktiken denna veckas case som jag redan haft redovisning på) som handlar om diabetes! Det är ett spännande case, och det känns som något man möter väldigt ofta i klinikerna sen - så jag har lagt väldigt mycket tid på detta.

 

 

På torsdagen så hade vi terminens KLUM (kliniska undersökningsmetoder) över en hel dag. På agendan stod förflyttningsteknik och injektionsteknik. Så jag bar mig av hemifrån tidigt (till och med extra tidigt, eftersom det tydligen kommit femhundra ton snö) så jag inte skulle bli sen. Så jag var på plats vid 08:00 utanför Medicinska Biblioteket och mötte upp Sandra en kvart innan (som också hade KLUM den dagen). Hela programmet delades in i tre olika dagar, och vi hade väl lite tur som hade samma dag. Jag såg också några av de T2or jag hade veckan innan på min Sectra-amanuens, så det var roligt! De hade nog sin HLR-dag den dagen.

 

Jag hade aldrig varit i Clinicum Betula tidigare, eftersom jag tillgodoräknade min KLUM i termin 2. Det var inte jättesvårt att hitta, och man går upp antingen 2 eller 3 trappor (beroende på vilken sal man fått tilldelad) i trapporna som finns precis bredvid Pato-korridoren. På våning två finns dessutom låsbara skåp som används av de studenter som har undervisning där - väldigt behändigt. De låses med en kod som man själv ställer in, så behöver inte ens ett hänglås. Nu verkade några studenter ha problem och de gick i baklås, men jag själv slapp det.

 

Så första passet var det förflyttningsteknik och eftersom det bara var vi läkarstudenter från min casegrupp så blev vi ganska få. En var sjuk, en hade tillgodoräknat och ytterligare en hade råkat gå till fel grupp på morgonen, haha... Så vi var totalt 4 stycken... Lustiga var att det bara var jag och en till från gruppen utanför rummet med tre minuter kvar, så vi funderade allvarligt på om vi tagit fel rum. Det hade vi inte, haha... Vi möttes av en undersköterska som jobbar på Clinucum Betula som skulle gå igenom lite ergonomi vid lyft och gå igenom de olika hjälpmedel som finns (men också tydligen inte finns på många avdelningar - haha).

 

Vi fick börja med att visa hur "duktiga" vi är på att sprita händerna i en liten automat. Så vi tog "handsprit" (det var något medel som skulle lysa under UV-ljus) och man behövde ta tonvis av det - plus att det verkade avdunsta rätt snabbt. Så vi körde på hårt, och trodde vi fick varje liten millimeter, men de flesta av oss hade ändå ställen som vi lyckades missa på. Jag missade på en liten bit av ovansidan höger pekfinger, haha.... MEN nu lyckades inte heller vår föreläsare göra helt rent heller, så... alltid något antar jag.

 

 

Efter det här fick vi en liten genomgång av de olika modeller av sängar som finns, och hur man ska... öh. Använda dem, med alla bromsar och knappar och allt vad det nu heter. Det var kanske inte så supersvårt, och kanske inte det roligaste jag gjort hittils på läkarprogrammet, men är väl nödvändigt antar jag. Sedan fick vi prova lite hjälpmedel för att hjälpa patienter upp ur sängen, att hjälpa dessa komma upp en bit i sängen och så. Så det var lite olika övningar, för att hjälpa vår egen ergonomi en bit när vi väl börjar jobba (eller jag antar att det kommer användas redan i de kliniska terminerna såklart). En av hjälpmedlen var en liten... öh. Tub av silke typ. Den hjälper väldigt mycket, och det var lite roligt... För den personen som skulle hjälpa mig en bit upp i sängen var en liten kort och nätt tjej på typ 20 år, och jag är... rätt tung. Jag blev dock väldigt imponerad över hur lätt hon kunde dra upp mig, haha! Sen fick vi också prova ett hjälpmedel som såg ut som en... pirra (ett sånt där hjälpmedel man har när man flyttar)... Så man ställer sig på en liten platta och blir fastspänd stående och blir knuffat iväg. Var lite roligt!

 

Sedan var det dags för lunch, och käkade med Sandra. Vi gick upp på Nian och åt, och första gången jag äter där. Det är lite billigare än restaurangen nere på bottenvåningen, och verkar ha helt okej mat! Jag köpte dock bara typ en baguette, men ändå. Jag tog inget kort däruppifrån, men det är en rätt cool utsikt över Umeå man får där. Jag ska nog ta en bild nästa gång jag är på sjukhuset!

 

 

 Efter lunchen var det dags för lite injektionsteknik. Så vi fick vara på våning 2 den här gången, och möttes av en sjukssköterska som vanligtvis jobbar på psykiatrin. Hon gick igenom lite olika sätt att ge injektion (intramuskulärt, subkutant och så) och hur nålarna fungerar. Just de nålarna vi skulle öva med hade inte nålskydd, så vi skulle vara lite försiktiga. Nu blev det som tur var inga skador, hehe. Efter en liten genomgång fick vi sättas oss två och två vid en brits. På britsen hade vi två kuddar (tänk er stora tvättsvampar), nålar, kanyler och "morfin". Ampullen med "morfin" hade ett membran och själva ampullen var fylld med vatten (hoppas jag i alla fall...).

 

Första problemet jag upptäckte var hur svårt det var att fylla själva sprutan med "läkemedel". Eller ja, egentligen inte att fylla, det var ju bara att dra lite... MEN det kom alltid jävla luftbubblor i sprutan... Sen hade jag ingen bra teknik på hur jag skulle hålla i allt - men det är ju så första gången antar jag, för senare gick allt mycket bättre. Till slut fick upp rätt mängd och fick bort luftbubblorna och då var det dags att ge en "injektion" på vår patient "Kalle" (alltså vår kudde). Vi började att ge subkutant, men det är lite skumt när man ger på något som inte är en patient... Så sticker nålen i kudden på det vi skulle uppskatta skulle nå in subkutant. Sen in med läkemedlet, och sen.... Repeat. Det är mest mängdträning, och det var lite roligt faktiskt. Så vi satt ganska länge och höll på, och till slut blev ju tekniken betydligt mycket bättre än vad den var när jag började... Duh.

 

 

Sen hade vi en liten genomgång till om hur vi ska ge det intramuskulärt, för det skiljer sig lite. Vi fick börja med själva stickandet igen, och vi fick sitta en stund där. Så lite mer mängdträning, men också lägga in hur vi ska hålla sprutan, och de greppen man behöver ta med andra handen, och hur vi ska göra när vi aspirerar för att kontrollera att vi hamnat i en muskel och inte exempelvis ett blodkärl (vilket torde vara typiskt obra). Det gick bra, och ja... Vi satt och övade rätt länge på det. Sen, det sista vi fick göra på dagen, var att palpera fram de ställen man ska injicera i på varandra. Det var lite krånligare, men gick till slut helt okej det med.

 

 

Efteråt mötte jag upp Sandra och pluggade lite till på diabetescaset, och körde casehandledningen (som var schemalagt typ direkt efter KLUM - vet inte riktigt hur de tänkt där). Vi till och med körde bägge casehandlingarna, så vi kunde höra varandras grupper ställa frågor och resonera. Det var ändå bra, kände att jag fick ut lite av det faktiskt. Efter det körde jag lite jobb på kvällen.

 

Fredagen var det dags att ha det andra passet av "klinisk histologisk diagnostik" över Zoom, och det är ett obligatoriskt tillfälle. Problemet är att föreläsaren inte förstod att det han visade i Sectra alltid laggade efter väldigt mycket i hans screen share - så vi såg aldrig det han visade, för han hoppade runt så snabbt. Även när vi påtalade det för honom så hjälpte det inte nämnvärt. Informationen var superbra, men jag skulle gärna fått se bilderna ordentligt. Nåja, jag fick ett G på det momentet ändå....

 

Mot eftermiddagen var det dags för mig att ha ett amanuenspass med Röntgen-sjuksköterske-studenterna (what a mouthfull) om Nervsystemet och sinnena. Det är ett roligt häfte (och de använde samma som logopederna hade tidigare) och hela momentet för dem med grupparbete är frivilligt men väldigt givande. Eftersom det är fredag eftermiddag så tänkte jag att det kanske inte kommer så många... det kom totalt fem stycken. Så det blev en grupp, och jag kunde ägna all min tid åt den gruppen, så jag kunde hjälpa vid behov i princip... när som helst. Det blev nog väldigt givande för dem... åtminstone gav de mig massa tack och komplimanger efteråt, så det var ju lite tur. Haha....

 

Helgen blev rätt så lugn, och det var ju första advent i söndags! WOHOO, snart är julen här. Justja, jag skulle få mina fönster utbytta i lägenheten andra veckan i Augusti. De kom i veckan... Hört att hantverkare är väldigt snabba....

Vi hörs på söndag, hoppas jag...