Christoffer

 

Jag tror jag hade den sjukdomen vi inte får säga vid namn, orsakat av viruset vars namn varit på löpsedlarna sen 2020.  Så vad har jag gjort? Jag har missat några examinationer som de tydligen ville ha på plats (trots att det gått bra över Zoom för tidigare klasser) och det innebar att de fick en sjukfrånvaro på ungefär 30% (för vi ska fortfarande inte gå till skolan med symtom). Det har alltså blivit en förlustsituation för lärare, studenter och universitetet... men jag är inte bitter!

Nu har vi tur att de två tillfällena jag missade har omtillfällen som inte ska krocka med något annat schemalagt, men det är ju ändå under en period där åtminstone jag har en massa KLUM, som är schemalagt typ.. hela tiden.

 

Nåja, jag blev ju till slut helt frisk och kry, utan symtom, och har hunnit titta på föreläsningsfilmer, hämtat mitt SITHS-kort (så vi kan hämta ut sjukhuskläder) och haft en intervju om sommarjobb på sjukhuset. Vi får hålla tummarna och se hur det går där!

 

Jag har också hunnit hålla i ganska många olika typer av amanuenspass (några över Zoom och några palpationsövningar på plats). Sen suttit med min lilla studiegrupp över Zoom och diskuterat veckans case, och hunnit suttit med Sandra som skrev sin tentamen igår!

 

 

Jag missade också en labb, som jag gjorde nu under veckan. Det är egentligen det som är mest värt att skriva om just nu. Labben, som kallas för Atropinlabben, gjorde vi på sjukhuset. Det var lite mysigt att få gå tillbaka till lokalerna uppe på NUS. Vi var en liten grupp, för det tillfället var för oss som missade tidigare. Så jag tog en promenad i ett snöigt Umeå (dock var vädret helt klart och mysigt) där temperaturen låg runt nollan. Så skönt att bo såpass nära nu att det bara tar 15 minuter att ta sig hela vägen in till lektionssalen på sjukhuset.

 

Nåja, där inne möter jag upp personen som ska hålla i labben (en amanuens från T6) och hon berättar lite vad det handlar om. Vi ska ge varandra en subkutan injektion med antingen Atropin, Buscopan eller en natriumlösning (vi får inte veta vad vi får). Sedan ska vi hålla koll på lite olika parametrar, så som hjärtfrekvens, syn, salivering, PEF-mätning och sådant. Sen kommer det sammanställas, och vi ska väl förmodligen sen på redovisningen som är nästa vecka diskutera placebo och sådant. Nu råkade jag veta att jag fick NaCl och så, så för egen del var det kanske inte lika spännande...

 

Det som var spännande var att faktiskt ge en annan person en subkutan injektion. Det är första gången vi gjorde det, och det var lite nervöst. Vi delade upp oss två och två, och han som skulle ge mig kändes lite mer nervös än vad jag var. Det gick dock bra, för bägge två! Kläm åt huden, stick in nålen med 45 graders vinkel (vi hade lite för långa nålar, så vi fick max köra in den halva nållängden) och sen släpp greppet om huden och aspirera innan man gav injektionen. Easy peasy... Haha, jag var dock nervös och hade lite darriga händer, men det kommer gå fint framöver känner jag!

 

 

Innan injektionen gjorde vi några mätningar, genom att kolla vår salivproduktion, syn och kolla lungorna. Det var lite kul, jag har inte gjort en sån där PEF-mätning sen jag var barn. Vi gjorde tre stycken och skulle ta det bästa. Jag fick 620 (enheten minns jag inte just nu) och det skulle motsvara en 20åring! Wohoo, jag känner mig ung.

 

Efter timmen hade gått där vi monitorerade allt så gjorde vi om mätningen, och då fick jag 640. Haha.... Spännande.

 

 

Just ja, i veckan gjorde vi också terminens progresstest. Det gick bra, och det är kul att man börjar kunna mer och mer. Får se om jag slår mitt rekord från förra terminen, men jag tror inte jag gör det. Tror jag ligger på ungefär samma, för vi har ju inte hunnit lära oss supermycket mer om man tittar på hela programmet. Nåja, den som lever får se.