Christoffer

 

Okej, jag skriver det här nu, i ärlighetens namn typ ett år efter jag faktiskt jobbade där. Jag minns det dock väldigt klart och tydligt, och jag minns nervositeten jag hade när jag stod där första dagen. Jag fick veta i slutet på Maj förra året / alternativt början på Juni att jag fick tjänsten. Jag tänker jag kanske berättar från början...

 

 

I Oktober / November 2023 så fick jag veta att jag fått ett underläkarvikariat på Psykiatrin på NUS för sommaren 2024. Det kändes jättebra, och personen som lovade mig vikariatet gjorde detta muntligt (som ni kanske förstår så blir det lite... speciellt såhär nu i efterhand). Jag hade mailat till ansvarig redan innan den officiella "länken" kommit ut för underläkarvik-ansökningar, och i princip då blev jag lovad. Tiden gick, när mina kursare i Januari / Februari 2024 började få sina underläkarvikariat på papper så ringde jag till den ansvarige. Personen svarar inte på telefon eller på flera mail, bara för att jag ska få någon typ av information. Till slut så ringer jag med dolt nummer, och då svarar personen. Jag får då veta, med rätt så elak och underminerande ton, att "jag väljer mellan dig, en läkarstudent, och en ST-läkare". Där och då gav jag upp, la på, och började söka nya jobb... men som ni förstår - väldigt väldigt sent. Jag fick några intervjuer, men oftast sökte de någon som "kunde jobba under hösten också", vilket jag inte kunde lova. Så jag gick med huvudet hängandes fram till Maj (2024).

 

Så i Maj kom en liten annons ut i vår Facebookgrupp. Det var en på Kirurgen i Umeå som sökte underläkarvikarie till sommaren. Jag provade slänga iväg en snabb ansökan. Snabbt därefter får jag ett samtal, och en intervju typ dagen efter. Det tog en vecka, sen ringde han upp, och erbjöd mig jobbet! Jag skulle gå som stöd till dagbakjouren.

 

 

Jag började Fredag den 14e Juni 2024, och går in på Kirurgens ledningskorridor på morgonen. Supernervös, och går och träffar den snällaste administratören ever. Där får jag kvittera ut en nyckel och en sökare... EN SÖKARE? Fan vad häftigt. Jag får en snabb genomgång av rutiner, och blir visad till mitt kontor som jag delar med en annan.... JAG HAR ETT KONTOR?! Därefter får jag sitta med på morgonmötet de har vid 7:50. Jag blir presenterad, och det är väldigt kul och spännande. Därefter får jag en 10 minuters genomgång om hur man förskriver recept i System Cross (ni som är lite med känner ju till att vi nyligt bytt till Cosmic) och förväntades sedan att komma ihåg hur fan man gör det. Därefter får jag träffa chefen en sväng och prata med honom igen. Därefter blev jag hänvisad till personen som gick dagbakjour den dagen.... Jag har inte känt mig så oförberedd i mitt liv som då.

 

Hon jag fick gå med var supersnäll och förstående. Jag gick med och rondade våra satelliter (alltså patienter som tillhör Kirurgen, men ligger på andra avdelningar på grund av platsbrist) och skrev rondanteckningar, recept, utskrivningar, epikriser och sådant. Det tog ganska lång tid första dagen, och dagbakjouren var så snäll och gick igenom det med mig, flertalet gånger.

 

 

Till slut så lärde jag mig allt det administrativa, och det gick snabbare och snabbare. Ofta lyckades vi genomföra det mesta vi kunde innan lunch, och på eftermiddagarna fick jag stå med och assistera på operationer om jag ville. Sen var det ett möte på eftermiddagarna där de gick igenom platsläget på sjukhuset. Det var alltid lika dystert.... ont om platser (inte fysiska platser, men på grund av personalbrist). 

 

Mot slutet på sommaren kände jag mig väldigt varm i kläderna, och det var sjukt roligt att faktiskt på jobba med det jag utbildade mig till. Det var så givande att alltid gå med en specialist, så fick lära mig otroligt mycket. Jag hade ett litet annorlunda första underläkarvik jämfört med andra, som ofta satt på avdelningarna hela dagarna. Jag lärde mig så otroligt mycket mer om kirurgi när jag jobbade där, än under kirurgiterminen känns det som. Det gick så pass bra att jag fick fortsatt anställning som rondstöd under vissa helger (det var jag och 3 till som delade). Så under T10 och T11 jobbade jag extra som underläkare (jobbade faktiskt som underläkare på ett till ställe, men jag skriver mer om det på inlägget om T10), och jag rekommendar verkligen att fler gör det om det går! Jag vet att reglerna så småningom ändras, men de som går gamla programmet får jobba som vik. underläkare efter T9 (allt ska vara avklarat såklart) och de som går det nya programmet får jobba som vik underläkare efter T10 (samma gäller där också). 

 

 

Jag ska under kommande dagar skriva ett inlägg om T10, ett om T11 och ett om vår examensceremoni som snart är kommande! 

 

Ps. Jag har lyckats få AT-tjänst på annan ord med tidig start i höst!

 

Ha det bäst!