Christoffer

 

Okej... måndagen startade egentligen från 00, då jag och Christofer satt och pluggade inför duggan fram till 02:30. Jag åkte hem och sov (eller som jag faktiskt höll på skriva på norrländska "for hem och sov"). På bilden ses de flesta minnesramsor vi kom på, haha...

Jag vaknade kring 11 kanske. Vi hade bara en schemalagd aktivitet under måndagen, och det var en PU-lektion (sista för terminen) där vi skulle diskutera hälsocentralsbesöket från veckan innan. Det är skönt att kunna prata om det med andra studenter och jämföra upplevelser. Jag och en annan i min PU-grupp var på samma vårdcentral, men hade helt olika upplevelser om den.

 

Efter detta åkte jag och tränade bröst och triceps, trots att jag har lite ont i underarmen. Kanske inte mitt smartaste drag. Efter gymmet åkte jag och hämtade Petra vid ett ICA, sen mötte vi upp Zara och Anneli på skolan för lite kvällsplugg. Det kändes som en skön dag, och alltid bra att få repetera detta igen.

 

Tisdag. En dag där fakultetsgemensamma dagen stod på schemat. Jag ska vara ärlig här (eftersom jag redan gått den dagen innan) och säga att jag faktiskt inte gick till skolan. Jag använde tisdagen till att plugga hårt inför duggan (med hårt menar jag då youtubevideor som ska förklara de delar jag kände mig mindre påläst på). Så många timmar på dagens spenderades vid datorn för att kolla detta.

 

Sedan åkte jag iväg på jobb. Tanken var att jag skulle hem direkt efter jobbet, men det ... blev inte så. Istället kom jag hem vid 01:30. Det var kanske inte det smartaste jag gjort i detta skede tänker jag, men jag kände mig samtidigt rätt så säker under dagen på det jag gått igenom. När jag kom hem började paniken växa lite. Så jag spenderade fram till 03:00 att gå igenom gamla duggor och så.

 

Dags för dugga, dugga-onsdag, var min tanke när jag vaknade. Fyfan. Jag vaknade trött som få klockan 08:30. Vaknade redan upp nervös, och kände att jag inte kunde något alls. Det är inte en rolig känsla. Jag tar bilen och parkerar vid IKSU så jag får en liten promenad i våra minusgrader på runt 5-10 minuter. Går till rummet där min duggagrupp är (helt ny grupp, inga jag träffat förut typ). Det känns som en bra grupp. Vi pratar lite allmänt. Sedan kommer en lärare in med våra duggafrågor, som vi får en timme på oss att diskutera ihop oss. En timme tänkte jag är en bra tid att diskutera frågor.

 

Jag vänder upp pappret... Det är SJUKT SVÅRA J*VLA FRÅGOR. Vad är det som händer? ... Vissa frågor klarar vi rätt simpelt, som förklara lite om hur en röd blodkropp är uppbyggd och varför den spelar roll vid syretransport och sådant. Sen kom det en... fråga om namngivningen på en molekyl. Såhär, organisk kemi är inte min starkaste grej, och namngivningen av dem är ÄNNU värre för mig. Vi satt alla och... hade panik över den frågan. Så... vi hoppade över den och gick vidare. Det kan ju inte vara ännu svårare frågor längre ner tänkte jag. Det var svåra frågor... sen kom den en ÄNNU jobbigare fråga. Vad som händer vid acytileringen av en viss molekyl, och varför... FY. Det är alltså inte ens något vi gått igenom på en föreläsning (och det vet jag, för jag var fan på de föreläsningarna...). Vi... typ körde snabbt igenom den med den teori vi hade. Usch.

 

Några till få enklare frågor på pappret, skönt. Sedan möttes vi av en fråga som lika gärna kunde ställts på grekiska. Åhnej. Vi valde att hoppa över den... Kom lite fler frågor.. som alla kändes svårare och svårare. Ni vet den där timmen som jag kände var lång, och gott om tid? ... Med 3 frågor kvar hade vi 9 minuter.. Plus de frågor vi hade hoppat över. Det blev... stressat. Jösses.

 

Nu var det dags. Vi såg läraren komma, som skulle ställa frågorna åt oss. Alla var... nervösa, och vi alla sprang på toaletten precis innan. Det var helt surrealistiskt. Kändes som jag försökte fly från frågorna vi hade. Jag var nästan helt säker på att jag skulle misslyckas med duggan... Jösses.

 

Vår lärare, som bryter lite sådär charmigt på tyska, börjar prata lite. Vi fick inte ha våra anteckningar som vi gjort under den timmen (eller något annat hjälpmedel, såklart). Han skulle välja ut en och en som skulle svara , ensam, på en fråga. Jösses. Jag kände att nu ... nu jävlar hamnar jag på McDonalds och flippar burgare. Killen till höger om mig får första frågan... gissa vilken? Ja, nummer 2, med den jävla molekylen som skulle namnges. WHAT. Stackare. Vi hade lite diskussioner, och vi kom fram till ett namn, och han visade hur vi resonerat. VI HADE FAN RÄTT. Nåja... nästan. Den frågan avklarad. Puh. Frågorna gick runt till många olika, och jag hoppades på få någon av de lättare som jag kände att jag skulle klara av...Det gick jag inte. Jag fick frågan om acetyleringen bland annat. Självklart. Jag slängde fram något som verkade rimligt... tydligen var det helt rätt också. Holy shit.

 

Hela duggan i sig gick ju bra, för vi alla klarade oss. Jag har nog aldrig känt mig så lättad efteråt som jag gjorde då. Sedan verkade vintern dyka upp på riktigt här?

 

 

Torsdag var det dags att starta det nya kapitlet. Det var dags för lite introduktion till genomet och DNA-replikation. Det är väldigt intressanta ämnen, och jag gillar föreläsaren vi har. Helt sjuk trött morgon dock, så inte superpigg när föreläsningen startade 9:15 (eller... snarare 8:30, för de som var på informationen från Studenthälsan. Jag var inte där...). Helt sjukt trött, inte ens min kära Nocco kunde rädda mig. Nåväl, föreläsningen flöt på bra och efter den satt jag och Sandra och gjorde några av uppgifterna till nästa case. Där kommer det inte vara någon handledning, utan vi fick några "instuderingsfrågor" vi ska svara på. Så det kändes naturligt att få börja med dem. Efter detta drog vi på Avion. Gick förbi en "keps-kastar-tävling", och det var sjukt svårt. Jag träffade exakt 0 av 7 försök, så jag var inte bra. Sandra drog totalt 100 poäng, vilket tangerade rekordet för den dagen.

 

Fredag kom, med en föreläsning 9:15-12:00 igen. Nu var det dags att ta reda på hur vi kan reparera vårt DNA om något blir fel. Vi har tydligen många olika system, och detta var fortsatt intressant. Efter denna föreläsning satt vi med studygroupen och gick igenom lite av föreläsningen och gjorde lite av instuderingsfrågorna som var kvar. Det var givande. Efter detta berätta Sandra att butiken som gjorde tävlingen på torsdagen (Patches and Pins) hade ringt henne, och hon hade vunnit 12 stycken kepsar (till ett värde av 3700 kronor!). Så vi åkte dit, spenderade en timme där medan hon ringde runt till sina familjemedlemmar för att be dem välja ut en keps. Jag fick också en keps för besväret. Wohooo.

 

 

Lördagen hände ingenting pluggrelaterat. Klättrade lite med Robin och Erik.

 

 Söndagen spenderades att plugga på om det som gåtts igenom i veckan. Det pratades lite om  vårt sushifragment (okazai-fragment...) och non homologous end joining och homologous recombination. Such fun things. På bilden ser vi Mathias och Edit sitta djupt försjunkna i att leta information. Detta segment är dock roligare än tidigare, så de gör mig ingenting!

 Dessvärre var I inte med på detta möte, eftersom han tyckte det var jobbigt att gå hit (ca 6 minuters promenad) i det regn vi hade idag. Detta kommer att anmälas till Erik, så får vi se vad som händer av detta sedan.

 

Veckan som har varit kändes väldigt luftig, och det är skönt. Nästa vecka är det en del föreläsningar igen, och det är alltid skönt att sitta och lyssna.  Dessa sammankomster vi har är jättebra. Läkarprogrammet tar man sig inte igenom ensam, det kräver att vi har engagerade studiekamrater som vill att vi alla ska ta oss vidare.

 

Tills nästa vecka, hare!