Christoffer

 

Vi startade veckan med lite PU (gud, det kändes som det var åratal sen jag hade det sist - men det var ju bara förra terminen...) 08:15. Vi körde på Zoom just den dagen, men när vi har vår kommande "PU-vecka" så kommer det mesta vara på sjukhuset. Vi gick igenom lite etik och fick diskutera i smågrupper rätt mycket. Sånt är alltid lite intressant att se hur andra gör. Föreläsaren gick igenom en modifierad variant av The Trolley Dilemma (https://www.youtube.com/watch?v=yg16u_bzjPE) och poängen var väl mest att få en liten inblick i vilka val som kan komma behövas tas, särskilt i kanske mindre orter där tillgången till akuta vårdplatser är begränsade. Sedan gick vi igenom lite av vad en läkare bör och inte bör säga, och såna saker.

 

Efter PU'n så var det dags för lunch, och sedan hade vi vår casehandledning för respirationscaset. Vi hade några frågor som slätades ut inför redovisningen, men annars var det inget mer speciellt. Jag ägnade lite tid efter detta till att förbereda veckans amanuenser, och lite för att plugga inför caseredovisningen.

 

Tisdag hade vi ingenting schemalagt, så jag körde en välförtjänt sovmorgon, följt av lite egenstudier. Vi körde sen ett Zoommöte med casegruppen inför respirationscaset. Jag kände mig faktiskt väldigt väl pålöst inför det, så det var trevligt. Sedan körde jag igenom häftet om nervsystemet (och sinnen) som jag skulle ha en amanuens med logopedstudenterna. Det var lite spännande att kolla hur mycket av den informationen som faktiskt hade fastnat, och blev väl rätt nöjd när jag kände att jag fortfarande kunde svara på det mesta, och det jag inte kunde slog jag snabbt upp. Skönt!

 

På onsdag hade vi en inspelad föreläsning att titta på enligt schema, vilket jag såklart.. inte gjorde då, haha. Nåja, den tog jag igen sedan. Jag tog mig till skolan runt 12:30, för att finnas där och förbereda inför amanuensen med logopederna. Det är lite nostalgiskt att gå in i Biologihuset varje gång... Nu såg jag också alla T3or sitta i antingen lunchrummet eller alla grupprum med sina mikroskop i högsta hugg, och plugga inför deras preparattentamen. Kände mig nästan lite elak som behövde köra ut en del från grupprummen, som vi hade bokat för Logopederna... Nåja, sedan körde de sina uppgifter, och jag hjälpte när de behövde. Vi skulle egentligen vara två, men fick klara mig ensam - så blev en del spring mellan rummen, men det gick bara fint.

 

 

Torsdag var en väldigt speciell dag... Dels hade vi respirationscasets redovisning... och av någon anledning hade jag tackat ja till att hålla T2ornas Hjärt- och lungdissektion, som startade... 25 minuter efter redovisningen. Så jag funderade under förmiddagen på hur jag skulle göra som smidigast, för jag skulle hinna byta om till de "supersnygga" dissektionskläderna i tid. Så, jag tänkte att jag skulle sitta på skolan och ha redovisning (vilket inte är en dålig grej egentligen). Så jag packade min väska med min (väldigt gamla och långsamma) bärbara dator och ett headset, och begav mig till skolan. Väl på plats insåg jag att det inte skulle finnas så mycket plats att sitta på, för det var studenter lite överallt. Så jag fick det briljanta idéen av att sitta i omklädningsrummet och ha redovisning... Haha, det låter lite skumt när jag skriver det, men ja... Det är ett omklädningsrum bara personal har tillgång till, så tänkte att det skulle vara rätt lite folk som sprang i det.

 

Så jag satte mig på golvet (inte särskilt skönt alls...) och slog igång datorn. Väl inne på redovisningen fick jag höra att min mikrofon inte var särskilt hög, och jag lyckades inte fixa det. Nåja, de hörde och jag fick prata lite högre bara. Jag hade tur, och fick en av de första frågorna (som var lite lättare, men mest tur eftersom jag då var ensam i omklädningsrummet). Så jag körde igenom den, och kändes som det gick bra.... Skönt. Under perioden när de andra pratade (jag hade såklart muteat min mikrofon) så började folk komma in i omklädningsrummet, prata högt och byta om (min kamera var givetvis riktad mot mig och väggen - så ingen syntes). Det kändes så skumt, särskilt när jag brukar ha redovisningarna hemma, med mitt bra headset.

 

Vi körde igenom redovisningen (som givetvis blev försenad...) och fick någon fråga till, som inte i sig var klurig, men jag kände mig lite stressad och fick lite följdfrågor, haha... Nåja, nu slog klockan typ 12:55, och han pratade på om att caset var klart. Jag ställde då frågan om vi hade blivit godkända allihopa... Sen skulle han vara lite roligt, och sa (eftersom det var jag som frågade): "Ja... alla är godkända, utom Chrille som jag inte kunde höra" .... Jag fick nog min livs första hjärtattack i den stunden, men han följde snabbt upp med att jag var godkänd. Haha, och jag kollade sen på Moodle, nog fick jag allt ett G inrapporterat! Nu är det visserligen inte hela världen om jag inte klarat den, hade ju bara blivit ett omtillfälle om ett par veckor, men skönt när saker inte släpar efter!

 

Direkt efter detta så slängde jag på mig de snygga kläderna och gick ut för att möta upp T2orna, som av någon anledning började 15 minuter tidigare än vad som står på vårt schema, så blev lite konstigt och stressigt. Det gick dock bra, och vi körde allt som vi skulle. Har blivit lite van med att hålla dessa saker, och det är lite roligt att se de flestas miner när vi börjar med de olika preparaten (med tanke på att många av dem inte gjort något liknande förut). Jag gjorde ju samma sak för ett år sedan, så jag har ju varit i deras skor jag med (jag skrev om det lite på denna länk men det var inte supermycket).

 

Fredagen spenderade jag med lite egenplugg, och sådär... Men mest chill faktiskt, tror inte jag fick något vettigt gjort över huvud taget...

 

 

Idag söndag har jag gjort det mesta, och sett ikapp de föreläsningar jag skulle sett under veckan, så något blev gjort i alla fall. Nästa veckas case handlar om njurar och dess sjukdomar, wohooo. Det är visserligen ett väldigt spännande ämne, så ska kanske inte låta allt för ironisk!.

 

Idag skrev många högskoleprovet igen, och bland dessa en del av mina vänner. Tydligen skulle årets mattedelar kännts lite svårare än normalt, och jag håller tummarna för dessa herrar och för alla andra! Jag minns när den delen av mitt liv var högaktuell, och studera inför och jaga poäng nog för att ta mig in här. Det är fortfarande lite surrealistiskt, men det gick. Jag tänkte möta upp dem och käka lunch, med det är snö ute nu. Eller ja, första snön kom faktiskt 14e oktober, men föll igen häromdagen. Den bör smälta bort i dagarna, men ändå. Det var minusgrader, och jag hade inte fått på vintersulorna på varken cykel, bil eller elscooter... Så, jag fick bli hemma.

Vi ses nästa vecka!