Christoffer

 

Måndag den 20e Januari var det dag för mig att få starta den sista terminen på läkarprogrammet. Hur hade gått så snabbt att ta sig hit? Det kändes så nära men ändå så långt bort. Som om jag studerat hela mitt liv på Universitet... Det kanske var det jag gjorde? Jag vet inte. Nåja, jag raljerar lite i onödan. Vi sitter på uppropet, och får höra från administratören, de olika ansvariga för de olika kurserna och någon annan människa jag inte minns vem det var. Sen fick vi vårt "lilla" häfte med moment vi behöver underskrifter på. Jag skämtar inte när de kräver underskrifter för FÖRMIDDAGAR OCH EFTERMIDDAGAR. Jag minns inte hur många sidor det var, men det var otroligt många underskrifter... Jag antar för att vi inte ska kunna jobba extra under terminen, och bara fokusera på det som är viktigt? 

 

Utöver alla underskrifter så var det också totalt 20 case på terminen (inom OBGYN och pediatrik). Det är i snitt ett case i veckan, som självklart också är obligatoriskt. Sedan finns det lite andra ämnen som också hade case eller något obligatoriskt, bland dem hade vi geriatrik (antar att vi har det för att det är den åldersgruppen vi främst kommer ha kontakt med), rättsmedici och PU. Dessutom är det här terminen när vi söker AT för hösten, och är stressade och nervösa över det. Justja, även den tredje OSCEN (och förhoppningsvis sista) vi har på läkarprogrammet. Nåja, jag tänker att jag beskriver varje sak för sig, i den ordning jag gick igenom det under våren!

 

 

Vi hade en del föreläsningar första veckan, tillsammans med barn-HLR och gynekologisk undersökningsteknik. Det är lite roligt och främmande  för mig. Vi fick se på en film om hur en gynekologisk undersökning gick till, och dagen därpå skulle vi vara två studenter och träffa en läkare. Läkarna hade en "patient" på rummet, som lät oss studenter öva på henne. Med "patient" menar jag en fysisk person som frivilligt gått med på att låta oss studenter genomföra en gynekologisk undersökning, med spekulum och allt. Vi hade alltså inte ens övat på en docka innan. Hänger ni med på vilken typ av poäng jag vill ha fram? ... I vilket fall, vi fick öva, och det gick faktiskt väldigt bra, och tipsen vi fick från både läkaren och patienten var bra. Dessutom vet vi ju om att det alltid kommer en station på OSCE med gynekologisk undersökning, så är väl bra.

 

Senare den veckan hade vi första delen av Rättsmedicin där vi hade föreläsningar över Zoom. En specialistläkare föreläste om olika typer av skador, hur man skriver dödsbevis, dödsorsaksintyg, skadedokumentation och lite olika typer av lagar som vi behöver kunna. Dessutom gick vi igenom hur vi undersöker patient (det vill säga hur vi fastställer döden med indirekta kriterier). Det var ett fascinerande område! Vi fick sedan höra om den examinerande uppgiften vill skulle göra (en skadedokumentation) och deltaga på ett seminarium, som handlade om många olika små case och ett besök på obduktion!

 

Den andra veckan var det dags för de två andra teman som vi skulle ha. Mäns våld mot kvinnor, var ena temat. Det handlade om att se på föreläsningar live, och deltaga i olika diskussioner, och veta hur vi skulle spårsäkra och undersöka vid exempelvis våldtäkt. Den andra handlade om BUP (barn- och ungdomspsykiatri) och där var det 8 case vi skulle göra. Tyvärr var jag sjuk hela den tiden, och fick komplettera alla de casen skriftligt efteråt. Det var väldigt jobbigt måste jag erkänna, så om ni har möjlighet.... Var inte sjuk då. Vi skulle sedan också ha en dag praktik på BUP, som jag gjorde samtidigt som min placering på pediatriken.

 

 

 Därefter började min första placering, och det var dags för att vara på Förlossningen. Jag började min första dag på specialistmödravården, där jag fick gå med barnmorskor och se hur de arbetade. De gjorde bland annar RUL (rutinuldraljud), KUB och andra intressanta saker. Därefter var det dags att ha ett förlossningsseminarium, där vi fick gå igenom hur barnet roterar ner genom förlossningskanalen, och fick se på lite olika typer av instrument , så som en sugklocka. Det hjälpte att förstå, för att läsa sig till hur barnet rör sig genom förlossningskanalen är lite svårare än att faktiskt få se det med hjälp av en docka. Därefter var vi placerade på själva förlossningen. Jag fick 3 kvällspass (det vill säga 13-21) och fick se 2 stycken förlossningar! Det som är speciellt där, är att du kan bli placerad på helger och på nätter, då de bara vill att en läkarstudent ska vara där i taget. Jag skulle fått vara med på ett kejsarsnitt, men tyvärr var det för mycket folk på salen. Nåja, det är som det är. Sedan hade man ett kvällspass med gynjouren också, som var rätt så intressant att få gå med på. En del av mina kursare var också utlokaliserade under denna period (som varade över totalt 2 veckor). 

 

Nästa placering var det dags för gynmottagning. Här fick vi både auskultera och vara med och öva på gynekologisk undersökning på patienter. Sedan hade vi också något som kallades för "studentmottagning", som innebar att vi skulle få "hålla i" besöket med handledning av en läkare. Det var speciellt, men vi fick öva väldigt mycket på undersökningar, och hur vi tar cellprov, hpv-prov och klamydia/gonorré. Den placeringen avslutade med en examinerande sit-in, och det var läskigt på förhand, men det visade sig vara väldigt straight forward. Läs på en patient, genomför samtalet och undersökníngen, ha en plan för vad patienten ska få för hjälp och sedan tar överläkaren över. Jag lyckades bli godkänd, och det var väldigt skönt. Samma sak här förresten med mina kursare, en del av dem var utlokaliserade till andra sjukhus. 

 

 

Därefter var det dags för två dagar av Försäkringsmedicin där vi hade två fulla dagar med föreläsning, seminarium och inlämningsuppgifter. Som tur är var det på Zoom, och det gick att göra det hemifrån. Det handlade om hur vi skulle skriva läkarintyg och liknande, och hur försäkringskassan ser på det. Vi hade två representanter från försäkringskassan där, som svarade på frågor och fick läsa igenom våra uppgifter (som var att skriva intyg). Det var givande, och kanske ganska så värt inför "det verkliga livet som läkare". Jag har hunnit skriva en del intyg sen innan dess med tanke på underläkarvikariat, men det är alltid skönt när man kan få lite feedback från försäkringskassans personal. Dagen efter detta var det dags för den delen av rättsmedicin som innebar ett seminarium på förmiddagen (där vi gick igenom ett 20-tal case som vi skulle förberett innan) och på eftermiddagen var det dags för obduktionen. Där träffade vi på en avliden person som undersöktes för att fastställa dödsorsak. Det var en speciell upplevelse, men en rätt så givande. Justja, på tiden mellan semiariet och obduktionen (kanske 1.5 timmar) så genomförde jag också min AT-intervju och det var så otroligt nervöst.

 

 Dagen därpå hade vi en IPL-dag (interprofessionellt lärande) där vi, tillsammans med studenter på sjuksköterska, logoped, fysioterapeut, apotekarprogrammet, biomedicinarprogrammet och många andra program satt på Zoom. Vi skulle komma med en idé på något "banbrytande" som skulle främja hälsa. Det var speciellt. Vi fick en heldag på oss i princip, och min grupp kom fram till någon form av app. Vi skulle sedan spela in en presentation av det och skicka in. Det var en... speciell dag som verkligen bröt av resten av T11.  Själva IPL verkade ingå i PU. Veckan därpå startade det "riktiga" PU-momentet med 3 stycker dagar av PU. Det var fokus på reflektion och feedback. Vi fick i uppgift att skriva om en händelse som vi upplevt, och reflektera kring den. Därefter skulle vi ge kamratfeedback på en annans reflektion. Den tredje och sista dagen var en IPL-stroke dag, och det var två övningar över Zoom (för att öva kommunikation) med en avslutande reflektionsuppgift, igen. Det var så sjukt att känna sig "klar" med PU, för vi skulle inte ha mer PU under programmet.

 

Efter detta var det två dagar av Samhällsmedicin som innebar föreläsningar en hel dag, och ett examinerande quiz på Canvas. Det handlade om arbetsskador, och hur vi kan arbeta förebyggande. Dessutom passade de på att göra reklam för sin specialitet, vilket i sig är intressant. Jag lyckades klara av det quizet med, som också var obligatoriskt.  I slutet på denna vecka träffade jag också Saeed och I (som får en namn-reveal i nästa inlägg) och tränade på saker inför OSCEn. Vi gick igenom hur vi kollar ögon, öron och akut stopp i trakeotomi. 

 

 

---

Nu är det dags att skriva lite om en av de mest nervösa momenten som jag hade under T11. Nu var det dags för den sista OSCEn. Vi visste ju på förväg att barn-HLR alltid kommer, och att gynekologisk undersökning alltid kommer. Vi samlades i den stora hörsalen under medicinska biblioteket för information. Jag var grupp nummer 2, det vill säga jag hade klockan 10 på förmiddagen. Jag sitter nervös och pratar med M, som är hur kolugn som helst. Hon kan typ allt, den där M. Vi går igenom saker vi känner vi behöver kunna, och vi började prata lite lumbalpunktion. 

 

Sedan var det dags att promenera hela gruppen till H0 (den klassiska patokorridoren). Det är passande att jag har gjort 3 OSCE, och alla har varit på olika ställen. Nåväl, vi lämnade in telefoner på en bänk. Vi gjorde som vanligt och ställde oss vid dörren vi blivit tillägnade. Vi började läsa, vi hade våra 2 minuter som vanligt. Min första station var en neuro-station. Jag skulle titta på hur papiller såg ut genom ett oftalmoskop. Det kändes som jag hade lite koll på den stationen, jag hittade bägge två. Den ena var en staspapill, och den andra var en normal papill. Jag hade några minuter till godo, så jag satte mig och pratade lite med bedömaren, hon var trevlig! Sedan ringde klockan igen, och det var dags att gå ut.

 

Nu var det tyvärr ett tag sen jag gjorde OSCEn (i Mars), så jag kommer inte ihåg ALLA stationer. Men det fanns några som jag vet att jag inte tyckte om. Lumbalpunktionen kom, och tur var väl det. Jag pratade om vad jag tänkte, och satte in nålen. Tyvärr fick jag inte ut någon vätska, men turligt nog var det bara något enstaka poängtapp på det. Sedan skulle vi fraktionera på en patient som nästan var blind, haha. Det var svårt och tog lång tid. Jag hann inte få till det ordentligt. Sedan var det en station med en epiglottit. Den hade aldrig kommit förut, och i efterhand var det många som kanske fick en clear fail på den. Rätt skulle vara att lägga in patienten med antibiotika. Sedan kom ett förgiftningsfall på ett barn omkring 17 år. Han hade tagit amitryptilin och alvedon, i MÄNGDER. Jag trodde först att vi skulle göra en suicidriskbedömning, men lyckades vända mig snabbt till att hantera förgiftningen. Jag gav aktivt kol och ringde "giftinfo", och blev nästintill guidad genom stationen (vilket enligt mallen var helt korrekt). Det var såklart också en barn-HLRstation , en gyn-station och en "våld i nära relationer"-station. Det kom också en "sätta kateter på kvinna"-station, där många missade att vi skulle ta prov på herpesblåsor på dockan också. När jag gick hem hade jag en så OTROLIGT dålig känsla och var supersäker på att jag inte skulle klara av OSCEn och behöva göra en om-OSCE i Maj.

 

Vi fick veta att vi skulle få reda på resultatet redan samma kväll, och att den ansvarige skulle ringa de som fått underkänt mellan 16-18. Så vi sitter där på helspänn och väntar på eventuellt samtal. Det jobbiga skulle vara om någon annan ringer, och jösses, jag skulle nästan ha skällt ut dem då... Haha. Runt klockan 17 kom ett mail. De skulle behöva längre tid på sig.... Något var knasigt. Var det så att det var många av oss som hade kuggat, och att de behövde titta över varje station? Tidigare hade 1-2 blivit underkända på denna OSCE, och det var väl det vi förväntade oss kanske?

 

Det gick några dagar, och de hade gått igenom nu. JAG HADE KLARAT MIG och blivit godkänt på OSCEN!! Det gick till och med rätt så bra, jag låg på närmare 87% om jag inte missminner mig, utan clear fail! Jag blev nyfiken, och en klasskamrat hade begärt ut hur många som fått U. Det var 6 stycken som fått U av oss, och potentiellt fler då många hade överklagat sina U'n och fått dem till G. Det var... väldigt speciellt. Vår klass verkade lite... sämre. Som alltid med andra ord, haha. Nå ja.

 

 

 

Efter OSCEn hade jag min sista placering ever på en hälsocentral på läkarprogrammet, sista gången med Allmänmedicin. Då var det dags för ungefär två veckor på Ålidhems hälsocentral, där det ingick 2 dagar på MVC och BVC. Det var otroligt roligt, och jag fick ta emot egna patienter. Det var främst "akuta" patienter jag fick ta, och sedan diskutera med min handledare. På MVC och BVC fick jag vara med på en dag med barnmorskor och med läkare som genomförde undersökningar på barn, samt på gravida kvinnor. Riktigt roliga dagar, och kanske det roligaste hittils? Jag vet inte. Min handledare var också väldigt bra, och en tidigare kollega jag jobbat med på Kirurgen förra sommaren - hon var guld värd.

 

Efter detta började min placering på pediatriken. Först hade vi en introduktion, och en del mottagningspass där vi fick auskultera läkare. Dagen efter hade jag min BUP-placering, och jag fick hänga en dag på  psykiatrin. Det var speciellt, och att hänga med detta gav mig ändå mersmak för området. Vi pratade med olika patienter med olika besvär, men ändå överhängande mycket besvär med ADHD och ätstörningar. Under den veckan hade vi också ett astma-seminarium som var supervärt att gå på! På mottagningsveckan skulle vi också försöka boka in tid att gå med jouren på kvällar (kravet var två stycken kvällar) för att få följa med på de mer akuta sakerna, inför vår placering på barnavdelning. Under mottagningsveckan hade vi också studentmottagningar (där vi sen fick feedback på våra diktat) och en examinerande sit-in. Jag fick såklart ett patientfall om CAIS, complete androgen insensitivity syndrome, vilket var kanske lite väl svårt en student, men det var väldigt intressant i alla fall.

 

 

 Därefter var det dags för avdelning, vilket i sig var intressant. Det var alltid förmiddagar (4 stycken) därt vi skulle göra sedvanliga uppgifter, så som att ronda, skriva anteckningar, göra epikriser och inskrivningar. Utöver detta hade vi också BB-rond och en sväng på Barn 3's avdelning. Sedan var det också dags för de två jourpassen (som alltid var mellan 16-22) där vi fick följa med läkarna till akuten i princip. Spännande var att jag fick ta emot en patient som tagit för mycket av sitt ADHD-läkemedel, så det blev helt plötsligt väldigt "på riktigt" efter OSCEn. Efter detta var det "utloksvecka", men jag hade förtur till Umeå igen, och fick i princip en till mottagningsvecka. Då fick jag gå med barnkardiologen bland annat, och det var spännande (men svårt). 

 

I slutet av terminen hade vi lite geriatrikcase, som vi svarade på tillsammans och gick igenom med en geriatriker, och ett etikcase som vi skulle redovisa. Det sistnämnda caset innebar att vi som casegrupp skulle välja ut en händelse med ett etiskt dilemma, och sedan redovisa det i tvärgrupper. Det gick bara bra, och visade lite på att det är snart dags att behöva ta jobbiga beslut själva. Efter detta var det en "reseberättelse" på Zoom där de som varit i Vietnamn under terminen på praktik fick berätta vad de gjort!

 

Det var i princip allting på terminen som vi gjort, och alla våra case på OBGYN och pediatriken redovisades samtidigt som allt annat jag skrivit ovan!

I nästa inlägg tänkte jag ta upp lite om sista tentamen, och också lite uppbyggnad inför vår examenssceremoni!
 
Vi ses!