Christoffer

 

Okej, veckan som har varit har varit lite spännande. Måndagen skedde i princip ingenting nämnvärt att skriva om, mer än att jag spenderade mestadelen av den tiden att plugga på inför caseredovisningen om systemsjukdomar som var på tisdagen. Så jag läste på en väldans massa om RA (reumatoid artrit) och om SLE (systemisk lupus erythematosus). Vi fick ett patientfall som visade symptom (visserligen rätt tydliga symtom) och vi skulle gå igenom dessa, och fundera vilka prover och hur man analyserar dessa. Sen generellt om dessa sjukdomar, såklart. Sen tittade vi snabbt igenom i casegruppen om hur vi hade bedömt EKG'na inför EKG-tolkning 2. Vi hade kommit fram till samma saker, i princip, så det var skönt.

 

Tisdagen kom, och förmiddagen bjöd på caseredovisning. Jag kände mig ändå rätt säker efter allt jag hade pluggat på om på måndagskvällen, så det gick väl helt okej. Det var en sån här redovisning där läraren tyckte det skulle vara lite "öppen diskussion", så det gällde att vara först på bollen i många fall. Hela gruppen svarade på bra, det var kul att se! Så vi som var där och gjorde det (eller där och där... det var ju över Zoom) fick oss ett G på det elfte caset. Det är helt sjukt att det bara är ett case kvar, crazy. Tiden flyger...

 

Nåja, efter lunch var det dags för EKG-tolkningen. Det var, precis som vid första tolkningen, så att vi satt med gruppen och vår "examinator". Vi fick varsitt EKG (eller... jag fick 2, för det var 10 st EKG, men vi var bara 8...) som vi skulle presentera och förklara hur vi tolkade. Det gick bra, jag fick ett "semisnällt" som skulle vara en liten luring, men jag fick det till perimyokardit, som var rätt. Så hurra, antar jag...

Sen lyckades jag också få EKG nummer 10, som var rätt så svårt. Jag hade fått rätt på den också, men det var ruskigt svårt att avgöra. Nåja, läraren gav mig G och det är ju det som räknas, wohoo. Så nu börjar ju alla labbar snart vara gjorda...

Onsdagen var det mest dags för föreläsningar, och samma sak med torsdagen, så finns inte så mycket att säga där....

 

 

Fredagen däremot.. så var det dagen jag verkligen inte hade sett fram emot över huvud taget på hela terminen. Det var dags för oss att ha våran Venprovtagningslabb... Jag är alltså sjukt stickrädd och har i princip hela mitt liv hatat nålar... haha. Det går dock hur bra som helst att ta på andra, men mig själv.. nä, det är jobbigt. Så jag sov i princip ingenintg, haha. Så nervös var jag, men jag tog mig till NUS (Norrlands Universitetssjukhus) innan klockan 08:00. De delade upp oss i typ halva casegruppen, så det var jag och 4 till där. Alla såg väl kanske lika nervösa ut, haha.

 

Så vi får gå in, och sätta oss vid "färdigdukade" bord.. Där låg lite remisser och något annat papper som vi skulle fylla i med vårt namn och studentnummer. Sen hade hon som höll i det en liten "föreläsning" om hur man ska göra vid det faktiska sticket - som hon visade på en atrapp. Det var lite kul att hon först inte fick ut "blod" genom den, men till slut så gick det. Sen var det dags för oss att ta plats på britsar... Ja, du hörde rätt. Vi skulle direkt på brits! Vi fick inte öva över huvud taget på en atrapp själva, utan vi skulle ta på varandra direkt. Jag har ju kanske lite tur i det hänseendet att jag har provat detta förut, och lyckats - men att gå direkt för någon som inte hållit i en nål måste varit supernervöst. ELler ja, det var supernervöst för mig med... Så min kursare, Fredrik, frågade om jag ville sticka först eftersom han visste jag verkligen inte ville bli stucken. Jag gick med på det, men nu började nervositeten bli väldigt tilltagande, och nästan så jag hade lite darr på händerna.

 

Så jag började med att kontrollera remissen, och hämta de provrör vi behöver (tre stycken). För det räcker inte med att ta blod i ett rör, nej, vi ska också byta rör. All creds till alla som är duktiga på det där, jag är det inte... Haha. Nåja. Jag börjar palpera fram en bra ven på honom, och tur för mig har han superbra vener och snälla, så det var inte så svårt att hitta. Efter att ha samlat mig lite, och påminnt mig om själva förfarandet så satte jag nålen i handen och skulle sticka. Vilken tur, jag lyckades ta blod på första försöket! Jag var extremt chockad själv, faktiskt, men ja... Så pass chockad att jag höll på glömma ta bort stasbandet över hans överarm, så jag gjorde det efter jag fyllt ett rör. När jag lossar stasbandet så har såklart nålen glidit ur kärlet... damnit. Så jag behövde sticka igen... och igen. Sen fick vi inte sticka mer, eftersom de har en regel att man inte får sticka mer än tre gånger per person. Jag var inte så brydd över det, jag hade ju lyckats dra det viktiga röret, hehe.

 

Då var det dags för mig att bli stucken... Usch. Nervositeten hade byggts upp mycket och nu var det nästan ångestfyllt, haha. Så rädd för nålar var jag faktiskt. Jag kan inte ens minnas när jag tog ett blodprov utan någon form av bedövning innan, jösses. Sån mes är jag! Nu kunde jag dock inte bedöva eller något sånt, utan det var bara att bita ihop och låta min kursare få prova sticka mig... En person som aldrig ens hade hållt i en spruta tidigare... skulle sticka mig, en väldigt nålrädd människa... Yay....

 

 

Han såg lite nervös ut, men han gjorde det bra! Palperade ut vener, och gjorde allt jag beskrev tidigare. Han provade en gång på högerarmen, men måste precis missat venen (såg på hålet efter, det låg ju faktiskt typ på venen...). Jag har också rätt snälla vener som ligger stilla och inte rullar, så det måste varit väldigt otur. Själva sticket dock... jag måste erkänna, jag förväntade mig.... Extremt mycket värre, men vafan. Jag kände ingenting?! Precis som första vaccindosen av hepatit för typ ett år sen?! Typ all ångest la sig direkt därpå, haha. Han behövde sticka om, och det gjorde mig ingenting. Tyvärr fick han inget blod då heller, och kanske - för första gången under hela passet - var han mer nervös än vad jag var.

 

Han pratade lite med läraren, som rekommenderade honom att byta arm. Så nu började jag väl också känna mig som en liten nåldyna, haha. Det gjorde mig inte så mycket. Han palperade fram nästa ven, och provade sticka. Den här gången smärtade det till när han stack in nålen... Sen behövde han "gräva" lite för att se om nålen satt rätt... Då gjorde det mycket mycket ondare, haha. Såklart var det ju så att jag klarade av den smärtan, men jösses vilken kontrast. Så, det slutade med att han inte fick något blod av mig på sina tre försök - men det är inte hela världen. Nu har han provat sticka, vilket var meningen med dagen - så alla fick G. När jag kom hem sen så satt jag och M och dubbelkollade vart han hade träffat... Det ser lite ut som han träffade av en sena. Det är därför det gjorde såpass ont! Så ingen går omkring och tror att blodprov gör särskilt ont egentligen! :) Till och med jag, en nålrädd (eller, kanske jag kan säga föredetta nålrädd!) klarar av det!

 

Eftermiddagen var det egentligen dags för casehandledning, men jag hade lyckats somna till och missade de 30 minuterna. Det är visserligen inte obligatoriskt, men ändå. Nåja, jag får prata med min grupp imorgon och kollade vad jag missade.

 

I veckan har det också varit första antagningen och jag  hoppas att du kom in på det du ville, och om inte så hoppas jag du kommer in på reservantagningen som är snart! Själv behövde jag acceptera min plats till termin 5... Jösses vad snabbt allting går. Herrejösses... Men det är superkul!

Jag hoppas du har en superdag, så hörs vi sen.