Christoffer

 

Söndag kväll förra veckan insåg jag att jag hade glömt skriva ut ett viktigt papper som man behöver ha med sig. Så jag får lite panik och ber min käre far att skriva ut pappret nästan mitt i natten. Jag sätter mig i min bil för att köra dit och hämta ut den, men då lyser min Check Engine Light upp och blinkar när jag gasar. Jag stannar till och rullar sakta tillbaka mot min port och hämtar min lilla läsare för OBD II-koder. Såklart har jag fått misständning på en cylinder....

 

Så jag inte bara tvingar min far att skriva ut den och köra till mig, utan nu är jag också utan bil för en stund. Det är inte hela världen, har beställt delar så får jag se om jag (läs: inte jag) kan byta ut en tändspole och tändstiften under kvällen imorgon. Fine, jag hade pappret och allt var packat.

 

På måndagen åkte bilen jag, Petra och Karin befann oss i mot Sollefteå. Skolan har fixat en buss för alla, men vi kände att vi skulle ta bilen. Bussen gick 06:30 från Sjukhuset - så om du ska göra denna resa i framtiden så finns det möjlighet att åka buss. Det var en lite lång resa och vi stannade en snabbis på Coop i Övik för att köpa en Nocco och piggna till. Efter vi har kört ytterligare 1.5 timme så kommer vi fram till Sollefteå. Där är allt frid och fröjd, tills vi märker att Petras GPS ville köra oss in på en liten konstig väg bakom berget som hotellet ligger på. Tur märkte vi det, och vände och körde upp för det lilla berget. Petra var lite nervös när det var sån lutning, men hon klarade det så fint så.

 

Väl inne möttes vi av handledare där vi skulle pricka av oss och möta upp den grupp vi skulle vara med hela veckan. När alla bussar från Umeå, Sundsvall och Östersund hade dykt upp så gick vi med våra respektive grupper till våra rum. Vi hade lite tur med vårt rum, vi hade superbra utsikt från rummet och dessutom nära till typ ett eget lite fikautrymme med trevliga stolar och kakor... haha. Inne i rummet så samlades vi i en sittande ring (som för övrigt är det vi gör hela veckan) och hade lite presentation av vad UGL är, vilka våra handledare är och vilka vi är i gruppen. Vi fick skriva på papper vad vi har för förväntningar och så. Det är ju svårt, för vi har inte hört så mycket om UGL av våra tidigarekursare, så det är inte superlätt att skapa sig en uppfattning av vad UGL innan.

 

Sedan var det dags för lunch. Jag hade läst på om hotellet innan (vi bodde på Hotell Hallstaberget) och var lite orolig för maten de serverade. De hade fått en del klagomål. Det visade sig vara riktigt bra ändå... Eller ja, jag har ju ätit bättre mat - men maten hade betydligt högre kvalitet än exempelvis skolbespisning. Vi var superhungriga, så jag åt... mycket. Väldigt mycket, haha... Det visade sig att man under veckan aldrig var hungrig - men vi kommer till det sen.

 

Efter lunchen tog jag och Anneli kommando och frågade om våra rum i receptionen. Jag tror vi gjorde det i ett tidigare skede än vad handledarna hade förväntat sig, men vi fick hela gruppens kort. Det var skönt att få sitt lilla rum och kunna ligga ner på en säng i någon minut - och framför allt att lägga in allt bagage där. I konceptet ingår att man delar rum med en av ens gruppkompisar men jag hade faktiskt enkelrum. Så himla skönt för mig faktiskt.

 

 

Sedan var det dags att gå tillbaka till vårt grupprum och fortsätta med övningar och med teori. Mycket av UGL, nästan allt, är byggdt på Susan Wheelans teorier. Jag såg dock lite Bion och lite Sjövold där också, vilket är tur. Sjövold har skrivit min favoritteori. Sedan tog de upp en del som vi pratat om i Medpsyk under T5 (om bland annat affekter och jag-budskap i feedback).

 

Sedan var det dags för att ta en eftermiddagsfika... och när vi går ner mot matsalen märker vi ett litet utrymme vi inte såg innan. Där finns det lite godfika med olika bakelser, OCH EN HIMLA GODISBUFFÉ. Ja, du läste rätt... en godisbuffé. Så vi tog en liten mugg med godis, och ett litet fat med godsaker upp på grupprummet och fortsatte. Jag ska vara ärlig, jag var supertrött då jag hade fått sova två timmar natten innan, så jag tappade mycket fokus här...

 

 

Efter detta var det dags för middag kring 17:30. Det var ett trevligt litet avbrott. Så vi körde en timme mat och fyllde på depåerna. Gott. Justja, kanske ska nämna att man i princip spenderar all tid med sin grupp. Förmiddagsfikat, lunchen, eftermiddagsfika och middagen sitter man i gruppen och äter. Frukosten är en annan femma, men vi kommer kanske till det. Nåja, blev supermätt av det här, och sedan vad det dags för lite mer övningar och teori på kvällen. Vi fick sluta 19:30 den kvällen - och då jävlar gick jag direkt till mitt rum och bytte om... För de hade ett spa som ingick i hotellet!

 

Jag gick upp vid 07:05 typ och gick ned för att äta frukost. Vi tänkte se om vi kunde träffas några ur vårt lilla plugggäng, och någon gång kunde vi träffade på varandra. Det är lite kul att få träffa våra Sundsvallare, eftersom vi blev splittade i hälften mellan Sundsvall och Umeå. Det är ju för övrigt väldigt mysigt att få äta hotellfrukost varje morgon, med pannkakor och våfflor! Så alla är supermätta.... haha. Ja, ni fattar, det är mycket mat och fika dessa dagar... Sedan gick vi upp till vårt lilla rum och körde en så kallad "Walk and talk" där vi går ut två och två på en liten promenad och reflekterar över vad vi gjorde under gårdagen.

 

 

Så UGL handlar mycket om att göra övningar som grupp och höra om teorier hela dagarna. Vår grupp gick ofta mellan 08:15 och 20:00 (vi slutade aldrig tidigare än 20:00) så man är väldigt slutkörd. Vår grupp var snabbast varje dag i princip, många andra slutade nästan alltid 21:00. Det kan också vara väldigt emotionellt för många, för man kan ibland ta på ganska känsliga områden. Jag rekommenderar dock kursen, för det är väldigt intressanta ämnen och man får många insikter om sig själv som man inte har innan man åkt. Är man dessutom på Hallstaberget så har man det rätt lyxigt med spa, all denna mat och hotellrum av okej kvalitet!

 

På torsdagen fick vi alla sluta innan 19:00, får då var det dags för oss att få avnjuta en tre-rätters-middag. Eller ja, vi trodde det i alla fall. Vi kommer ner till salen och det var uppdukat fint för oss alla. De flesta var på gott humör, vi hade bara en dag kvar, som inte ens skulle vara heldag. Sedan dök vår förrätt upp. Den var god och fint presenterad. Vi satt runt borde och hade allmänt trevligt och alla hade roligt. Bland annat kom någons kunskap om Sillkungen fram, vilket vi hade väldigt roligt åt... Särskilt eftersom det lät som det sas "Sillpungen". Snacka om mogna läkarstudenter va?

 

 

Sedan kom huvudrätten, som skulle vara fläskfilé inlindat i bacon och stekt klyftpotatis typ. Inte så superfancy, och inte särskilt jättemycket mat... Så jag fick faktiskt en av Annelis bitar, och jag fick i alla fall bli mätt. Det var många som inte blev mätt av den middagen. Sedan började personalen duka av, och vi frågade lite om efterrätten - som skulle vara en dumle-pannacotta. Det lät väldigt trevligt att avsluta kvällen med det, men det visade sig att det inte fanns en sån beställning tyvärr. Så vi gick lite besvikna från det. Så jag köpte mig en trevlig liten whisky och surrade med lite folk, och träffade sen Sandra. Sedan gick vi och spelade lite Cards Against Humanity med annat folk från klassen. Superkul, och väldigt... ja. Det är ett väldigt speciellt kortspel.

 

 

Sedan var det dags att gå och lägga sig och så... Vakna inför sista dagen. Det var lite vemodigt, vi hade ju spenderat en hel vecka med varandra och öppnat upp oss för många. Det tillhör, och huvudet kändes fullt efter veckan - så det tar en liten stund att landa. Jag, Petra och Karin tog bilen tillbaka och stannade igen i Övik på vägen hem. Denna gång för Petra var hungrig, och ville ha lite McDonken påvägen hem - och det var inte en dålig idé! Sedan kom vi hem kring 18:30, och jag bara slappnade av i soffan. Så himla skönt ändå.

 

 

 

SÅ vad tänker jag om UGL? Tja, mycket av det de tar upp är lite repetition (i alla fall för mig) men övningarna i sig är mycket bra. Reflektion efter dessa är intressanta och kanske det som är det allra viktigaste för varje övning så klart. Vi bor och spenderar nästan all vaken tid med varandra och bygger ändå rätt starka band till varandra. Märks att kursen är först gjord av Försvarsmakten. Många som är rätt unga och inte van med detta kommer kanske att hamna i situationer de inte är vana med och kanske bli lite känslosamma. Jag har också hört att UGL är en väldigt eftertraktad utbildning bland chefer och kostar närmare 30 000 kronor. Helt sjukt att vi får den av Universitetet.  Jag hade trott att jag skulle hinna plugga lite på kvällarna, men man gör inte det. Även om man kanske skulle ha lite tid, så finns verkligen inte orken där. Många grupper gick mån - ons , 08:15 - 21:00 , sen tors till 19. Huvudet känns som så fullt. Många kör spa'et efter, vilket är väldigt avslappnande, och en del slängde sig på gymmet på kvällen eller morgonen.

 

 

 

I helgen har jag faktiskt hunnit kika på Medicinarspexets föreställning "Det stora tågrånet" och tyckte det levererade fint! Alltid lika kul att kika på dessa spex, och om du har tid tycker jag allt du ska ta kontakt med antingen MESK (medicinarspexet) eller Umespexarna. Det behövs alltid folk på scen, eller bakom scen! Jag själv har tyvärr inte tid, men jag önskar verkligen jag hade det.

 

Nu tänkte jag avsluta detta väldigt långa inlägg med att säga att vi ses på söndag, redan imorgon börjar nästa klinikplacering, och då ska jag vara på kardiologen!