Christoffer

 

Okej, fine. Det går fort, och det är väl samtidigt något kul antar jag. Jag hinner göra så massvis av roliga saker, och den här terminen är nog den roligaste (och kanske mest krävande? Eller nja, det var något OSoF) jag haft än så länge.

På måndagen hade vi en liten zoomföreläsning om mikroskopering och lymfoida sjukdomar... Eller snarare, vår föreläsare visade lite olika slides och försökte förklara vad som var vad. För mig personligen kändes det superbra faktiskt, och att ha lite extra koll inför lymfom-redovisningen skulle absolut inte vara något negativt. Efter lunch satt vi sedan i gruppen och diskuterade igenom Lymfom-caset, och vi kom fram till att det skulle vara en kronisk lymfatisk leukemi, som övergått till ett diffust storcelligt b-cellslymfom. Det är det allra vanligaste, verkar det som.

 

På tisdagen körde vi ett till litet snabbt möte med casegruppen, och bara egentligen diskuterade genom hela caset så vi kände oss redo inför att köra redovisningen. Kände mig rätt så säker inför den, men generellt brukar jag alltid vara vilsen slutet på veckan, för att i början av nästa vecka känna mig med i matchen. Det är väl så inlärning funkar, antar jag.

 

På eftermiddagen var det dags för mig att hålla i en dissektion för läkarprogrammets T3'or (det vill säga, de som är en termin under mig). Veckans dissektion handlade om buk, och det är minst lika givande för mig att stå där och gå igenom sakerna på riktigt, som för de som är där och lär sig för första gången. Sen kommer det ofta tonvis med frågor, och det är inte alltid jag kan svara på alla frågor de ställer (för en del är väldigt djupa, och sträcker sig djupare än vad de ska kunna inom OSoF). Så då brukar jag ta med mig de frågorna och ställa dem vidare till ansvariga. Jag trivdes väldigt bra med att genomföra dessa dissektioner, så hoppas det får bli fler. Jag är inte superförtjust i de väldigt "snygga" blå kläder vi behöver ha som håller i dissektionen...

På onsdag  förmiddag klockan 09:00 var det dags att köra redovisningen av Lymfom-caset. Det fungerade som i princip alla andra redovisningar hittils... Han gick igenom caset, och ställde frågor. Jag fick en fråga som handlade om att tolka dels ett perifert blodutstryk, och att tolka benmärgsbilder... Och också tolka på dessa med olika typer av infärgningar (en immunofenotypning)... Tuuuuur som tusan att han hade en liten genomgång i måndags då, för jag kände mig väldigt säker på det jag såg. Det var en del lymfocyter i det perifera blodet, och i benmärgen sågs också en infiltration av lymfocyter, som nästan helt hade trängt bort den normala populationen av celler (tänk hematopoes).

På eftermiddagen var det återigen dags att dra på sig de fula blå kläderna och köra ett litet pass med dissektion... Det märks lite skillnad i lukt sådär andra dagen, men det är ju inte särskilt konstigt egentligen...

 

På torsdagen var det dags att gå upp supertidigt... För 8:15 skulle vi vara ombytta och klara (såna där vita fina scrubs som all sjukhuspersonal använder) vid obduktionen. Så jag gick upp typ 06:30 (vilket är väldigt tidigt för att vara mig, och inget jag gör heeelt frivilligt) för att hinna med allt innan jag skulle dit. Fyfan vad parkering kostar förresten... 25 kronor TIMMEN?! ... Jag lyckades ha punktering på min elscooter, men det har jag i alla fall lyckats ordna idag... Well, I digress. Mötte vid lite av mina klasskamrater utanför Medicinska Biblioteket, för att sedan ta oss ner en våning under mark... Sedan in i omklädningsrummet för att byta om. Sedan hade vi alla glömt bort hur vi tog oss upp till den våning vi behövde, så... Vi spenderade en liten stund att hitta till trappan.

 

Väl utanför dörren blir vi mött av en trevlig herre där vi fick skriva upp våra namn på en närvarolista, och sedan ta på oss lite skyddsutrustning... där bland annat skor behövdes bytas... Så, vi fick alla ta på oss... Foppatofflor?! Nåja, fine, det har man väl kanske inne på obduktion.... Efter en stund kommer patologen ut och börjar prata med oss, och berättar lite om personen som de förberett. Vi kliver in i rummet och får ta på oss handskar, och sen samlas vi vid ett litet specialbyggt bort där vi ser dels en kropp, och dels olika organ. Hon börjar berätta lite vad hon gör som patolog, och vad de leftar efter. Hon går systematiskt igenom olika organ (så som hjärna, hjärta, lungor, njurar och gastrointestinalkanalen) och vi får mellan varje känna på hur dessa känns. Det är skumt att faktiskt ha känt på en hjärna, och jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt... men ja. Nu har jag gjort det i alla fall.

Hon hittade till slut två stycken tumörer, en i lunga och en på en njure. Hon klippte bort den från lungan, och jag fick känna hur den kändes. Kändes lite surrealistiskt att hålla en tumör i handen faktiskt, men ja. Varför inte? Patologen var alltid väldigt engagerad och väldigt intresserad över att vi skulle lära oss saker, och ställde ofta små frågor till oss som vi skulle svara på. Jag gillar den typen av inlärning, och jag kände att jag blev lite intresserad av yrket. Man kunde maila henne, genom vår kurssamordnare, för att kanske eventuellt få komma på studiebesök och se vad en patolog gör förutom att genomföra obduktioner... Så jag har mailat, och vi får hålla våra tummar!

 

 På eftermiddagen hade vi sen en liten genomgång av det nya caset, som handlar om kardiovaskulära sjukdomar, och ett patientfall där personen får bröstsmärta vid ansträngning. Funderade direkt på angina pectoris (av stabil variant kanske), men vi får se. Redovisning på torsdag, tror jag, så hinner läsa på ännu mer under veckan.

 

Jag har faktiskt varit lite lat med pluggandet på egen hand den här veckan, så jag kommer få ta igen det i veckan. Det är dock inte hela världen, så det kommer nog gå fint.

Vi hörs om en vecka!