lakarstudentenchris.blogg.se

Den 19e December 2019 kom det antagningsbesked jag kämpat på i flera år för att få se. Den gröna texten "Antagen" lyste över skärmen. Jag hade först svårt att greppa detta, och behövde nästan gnugga ögonen flera gånger för att se att det var sant. Äntligen.

Dagarna gick, det blev jul (gissa om hur svårt det var att slå den "julklappen" jag redan hade fått?) för att sedan bli nyår. Det hände en del mellan jul och nyår på det personliga planet, men det är ett inlägg för en annan dag. Nyår spenderades firandes med två riktigt bra vänner (som fått höra på tok för mycket om mitt tjat om att bli läkare... haha. Förlåt Robin och Erik!). Det nya decenniet skulle bli superbra, och det verkade bli så.

Jag började på en deff (en diet med högt proteinintag, med ett visst underskott på kalorier) i kombination med träning dagligen, och dagarna har flugit förbi. Runt den 4e Januari så ringde en tjej från nuvarande termin 2. Det skulle bli min fadder, som frågade om jag ville vara med på läkarmottagningen. Självklart, det var ju helt otroligt roligt. Så söndagen 19e Januari skulle vi nollor mötas på Campus. Det hör ju lite till saken att Umeå är väldigt kallt, särskilt kring Januari. Vi skulle få gå en rundvandring. Här slog min lathet till... Jag har ju redan läst 2 år på Umeå Universitet (psykologi) så jag hade rätt stor koll på universitetet. Tanken var sen att jag skulle möta upp dem på fadderfikat, men det blev inte heller av.. Tyvärr. Det ångrar jag mig sen över. Nåväl, man kan inte göra allt.

Helt plötsligt kom den 20e Januari där jag faktiskt fick titulera mig Läkarstudent. Den här första veckan har nog alla jag känner fått höra det (förmodligen för mycket... men hey, jag är ju läkarstudent!). Jag har inget mål med den här bloggen, än att få skriva av mig lite och kanske repetera veckan som gått. Det är ju trots allt så att det är repetition som är modern av all inlärning, haha. Så...

Måndag startade vi 10:15 med ett upprop i KBE303 (en stor föreläsningssal som rymmer runt... 150 deltagare kanske?.. Jag vet inte) i KBC-huset. Det var extremt nervöst, men väldigt roligt. Vår föreläsare pratade generellt om programmet, men slängde också in en liten varning i stil med "Nollningen som pågår är det viktigt att ni ser till att vara ordentliga, eftersom media brukar älska när något händer under läkarmottagningen". Nog har jag hört rykten om hur läkarmottagningen brukar vara, och jag hoppas alla sköter sig ordentligt! Drama är inte något som vi orkar med... Eller? I vilket fall som helst så fortsatte han... med den roliga grejen att fråga varje student om vart den är ifrån, och varför de valde Umeå. En rolig sak jag märkte var att vi var kanske bara 13 stycken från Umeå. Annars var Stockholm väldigt representerat, tillsammans med Göteborg. Sen har vi några stackare från Lund och liknande, som säkerligen ångrar sitt val när de märker våra -25 i Februari...
Efter detta så möttes vi upp i vår nollegrupp på biblioteket, och tränade in den väldigt fina sången som framfördes på Villan senare under kvällen.

Tisdagen ägnades åt de webbföreläsningar som var schemalagt på förmiddagen. Jag såg på dessa under mitt cardio-pass på IKSU (ett gym som ligger ett stenkast från Universitetet). Direkt efter lunch, eller det jag kallar för lunch - lite keso, så bar det av till vårt kära KBE303 igen. Nu skulle vi få lyssna på en pediatriker som pratade som sitt jobb. Det var fascinerande som tusan och en del tankar om att göra ST'n mot den senare i livet kom till mig. Väldigt tidigt, jag vet.. men vad ska jag säga, det är lätt att ge mig inspiration ibland! På kvällen var jag tvungen att jobba, så jag missade saker med min nollegrupp, och det var verkligen tråkigt. Nåväl, det är så ibland.

Onsdag hade vi inplanerat en liten rundvandring på Medicinska Biblioteket klockan 09 med vår grupp för grupparbetet senare under nästa vecka. Jag gick upp tidigt, och hann till och med tanka min bil kring 8:25. Jag kände att jag hade superbra tid på mig. Runt 8:35 parkerade jag på campus, rakt framför KBC-huset (svårt att få tag på parkeringar, så hade verkligen flyt där). Nöjd och glad började jag traska mot MB efter att ha dubbelkollat vart det ligger på Google Maps. Redan där... kanske ni märker mitt första misstag. Jag är så "smart" och tänker att "jag borde gå bakvägen... det är närmare och hur lätt som helst att hitta". Så... jag går dit, och vandrar in på sjukhusområdets baksida. Det var inte så lätt att hitta som jag trodde. Jag gick runt vilse i ... säkert 15 minuter tills jag hittade vart jag borde gå. Super! Eller.. vänta. Nej. Varför har de bestämt att idag bygger vi om allt här bakom. Lycka till att hitta till MB. Så.. jag irrade runt en stund till. Provade öppna dörrar som var stängda... Gick in på en avdelning, gick snabbt ut igen. Till slut kände jag att jag går runt allt. Det var... ganska mycket... att gå runt. Jag kommer in till MB (jag gick in genom Blodcentralen, och tog den korridoren) och tittar på klockan. Eh... 9:20. Okej. Jag har heeeeelt klart missat min grupp. Det gör ingenting, för jag är rätt intresserad själv, så jag traskade in och kikade lite. Det finns en del roliga saker där, men den del jag gillade mest var en våning upp. Den tysta delen, med en skön fåtölj. Där satt jag en stund, och skrev lite på messenger med Robin, som jag tvingat upp för lite gymmande. Det fick bli ett rygg/biceps-pass på IKSU. Tog sedan en liten lunch (keso, den där med.. annanas och mango?) innan det var dags för lektionen 13:15. Det var nog den första riktiga lektionen, för vi hade en introduktion om etik och bemötande. De lärarna spelade små case för oss, och vi fick diskutera i helklass. Det var faktiskt väldigt intressant. På kvällen skulle det vara fest med nollorna, och tröjpimpning, men... Jag jobbade. Igen. Det var... tråkigt.

Torsdagbörjades 10:15 på KBE303 med fortsättningen på klinisk etik och bemötande. Vi fick veta om vilken gruppuppgift vi ska få redovisa på torsdag nästa vecka (eller ja, denna vecka nu då). Ska prata om ett specifikt case (en tant med demens, som ramlat och slagit sig, som vägrar en undersökning). Det spelades också lite mer cases för oss, och det är skönt med såna typer av föreläsningar. Lunchen skulle jag äta min medhavda matlåda med kyckling, men jag mötte upp två personer från HP-guiden som tydligen var i samma grupp som jag. Det var spännande, så vi pratade om caset och också lite allmänt om Umeå och programmet. De verkar som väldigt schyssta typer. Lunchen glömdes bort, så köpte en banan och en nocco och åt under nästa lektion... som var en liten anatomilektion om nervsystemet och endokrina system. Det var spännande, även om det mesta för mig var en repetition, då jag läste detta under psykologin. Jag satt med de två personerna från HP-guiden (till historien hör det att vi är olika nollegrupper) och den ena av dem hade sin nollegrupps maskot. Det pågår en stor tävling där varje nollegrupp ska försöka sno de andras maskotar. Så... När hon la ner den på golvet vid våra fötter så väntade jag väldigt tålmodigt på att lektionen skulle ta slut. Jag hade tur att en person ur min nollegrupp satt snett bakom mig. Jag bad honom att ta upp mobilen, därefter tog jag maskoten och blev fotad (det är ett krav att posta i vår grupp på facebook, med diverse hashtags). Den minen jag fick av henne var en blandad min av hat och av sorg. Jag fick så dåligt samvete resten av dagen... Riktigt dåligt samvete. Haha. Förlåt om du läser detta! På kvällen var det nolleaktiviteter.. men gissa vem som behövde jobba? Jag...

Fredaghade vi en allmänläkare som skulle prata i 45 minuter på förmiddagen. Jag kände att jag gillar att sova, och detta kommer inte på tentan... Så jag dök först upp på eftermiddagens lektion 13:15, en anatomilektion om kroppens organsystem. Det är en föreläsare, en läkare, som verkligen ser ut som han har något ställe att vara på. Nervös, och pratade i 450 km/h. Han körde igenom sina slides mycket snabbare än jag kunde skriva, så mina anteckningar lär jag verkligen inte kunna tyda. Det är tur att tentan är digital och att vi får göra den hur många gånger vi vill. Tur med introduktionskurser ibland. Efter 25 minuter sa han att det var dags för vår första paus. I kontrast till andra föreläsare som brukar ta paus efter runt 45-50 minuter... Så... ut och köpa en extremt överprisad Nocco (vem tar 35 kronor för dem?) för att sedan fortsätta lektionen. Han har inte lugnat ner sig alls, utan drar igenom alla möjliga ben snabbare än jag hinner skriva ner. Jag har hunnit skriva ner runt 4 ben i huvudet och när jag tittar upp igen har han helt plötsligt kommit ner till ryggraden. Nåväl. Lektionen slutar 1 timme och 30 minuter för tidigt (jag menar, hallå? Brådis eller?). Så... jag satt med några ur nollegruppen som gjorde en filmsnutt som inbjudan till "generalerna" (något befäl för nollorna) så de skulle komma på vår tacokväll och inte de andras. Sedan hann jag med ett axelpass på ... 24/7 fitness, och inte Umeå. Kände att jag behövde utnyttja mitt guldkort där... eller så var den största anledningen att jag behövde säga till dem att jag fortfarande är student för att få ha kvar det billigare priset, och det kan tydligen inte göras per mail... Sedan hade jag älskat att få vara med på nollningsfesten, men... ja, du gissade rätt. Jag jobbade kväll.

Så, det var första veckan på läkarprogrammet. Nu har jag bara.. eh. Jag vet inte. Många veckor kvar, men det kommer fan bli KUL SOM FAN. Nu ska jag försöka sova, för tydligen har jag en föreläsning som börjar 9:15, och klockan är 01:00 nu. Ojfan. Blir jättepigg imorgon.

Christoffer