Christoffer

 

Då så. Det känns som veckorna bara FLYGER förbi, det är helt sjukt egentligen.  Det är ju nu typ bara en månad kvar tills den där stora anatomitentan. Jag är lite orolig över det, såklart, eftersom det först var att vi behövde klara hela OsOF för att få börja AoF (Attack och Försvar). Nu verkar det inte så, vilket är tur. För AoF börjar i mitten på termin 3, och vi skulle ha haft max 2 försök på en sådan "spärrtenta" i så fall. Det hade kunnat orsaka lite mer ångest än vanligt. Nu får vi börja AoF även om vi skulle ha kuggat på OSoF!

 

 

Nåja, veckan? Förra inlägget skrev jag om att jag var lite nervös om progresstestet... Det var jag. Länge. Jag skrev första gången på måndagen... Skrev 33. Det kändes inte superbra, eftersom vi behövde 40. Jag bet ihop och pluggade lite mer.

 

Tisdagen kom och jag skulle skriva progresstestet igen (man har ett försök varje dag, hela veckan). Det kändes supersvårt, som om det var frågor jag aldrig hört talas om.... Jag fick 39.... 39 j*vla poäng! Det kändes supersurt, särskilt när jag gick igenom frågorna efteråt och sett vad jag gjort slarvfel på. Fyfan. Nåväl. Det är svårt, och många av mina kurskamrater hade fortfarande inte klarat det (förutom Kajsa då, den stjärnan tog det på första eller andra försöket!).

 

Jag hade laddat hela onsdagen för testet, och mot kvällen satte jag mig vid datorn igen. Den här gången skulle jag köra hårt och klara det. Det kändes som det fortfarande var svåra frågor - men det kändes bättre än dagen innan dess. Jag känner hur jag får mer och mer hopp om progresstestet och självförtroende växer lite ju längre in i testet jag kommer. Sista frågan, och jag var bombsäker på den. Allt jag skulle göra nu var att trycka på "avsluta test" och lämna in för rättning. Sagt och gjort, och jag läser resultatet... 39. Jag fick alltså 39 igen och det... Haha, den här gången satt jag mest bara och skrattade lite för mig själv. Lixom.... what the actual f*ck. Det är svårt. Vi det här laget hade ungefär 40% klarat progresstestet, och jag hade fallit på målsnöret två gånger - med 39. Så himla surt. Jag åkte på Max och köpte hem tröstmat, för det kände jag att jag förtjänade där.

 

Torsdagen kom (en dag jag tog vaccinet för Hepatit B, men det kommer lite längre ner) och mot kvällen satt jag mig för fjärde gången, mest resultaten: 33, 39, 39 hittils. Det jag mest var nervös över var inte att inte klara det denna gången, utan att skriva... 39 igen. Det här testet kändes som det bästa jag skrivit, och när jag gått igenom hela testet så visade ÄNTLIGEN resultatet på 40 av 50. DÅ hade jag ändå lyckats få med några himla slarvfel. Det känns faktiskt rätt okej nu såhär i efterhand, och att den ångesten försvann på en gång. Det är som kanske bekant att progresstesten (totalt 4, detta var det fjärde) är obligatoriska att klara av, och ger ungefär 16 högskolepoäng. Supersweet.

 

 

 Ja, förra veckan så påminde jag om hur nervös jag är över sprutor. Jag har verkligen haft supersvårt för dem, och jag kan inte riktigt förstå varför. Jag tror det har att göra med när man tog stelkrampsprutan (i 6an var det väl?) så minns jag det som om det gjorde superont och var en av de värsta sakerna jag varit med om. Det har nog satt sina spår, men trots det "traumat" så tog jag mig till Backens Hälsocentral för dropin vaccinering mot Hepatit B.

 

Efter att ha bråkat lite med parkeringsappen (betalar 1 kr för parkeringen, men de kommer skicka en faktura på det - med en fakturaavgift på 25 kr...) så gick jag mot Hälsocentralen. På dörren står det att studenter ska gå till baksidan för dropinvaccination. Så jag börjar gå runt huset... Känns som jag går hur långt som helst, tills jag hittar dörren... Det ser ut som en bakdörr till ett lager i princip, men går upp två våningar.

 

Jag går in genom dörren som står helt öppen, och står och ser helt vilse ut i den lilla korridoren. Efter ungefär en minut kommer en ur personalen fram och frågar om jag ska vaccinera mig. Jag svarar självklart ja, och får direkt gå in på ett rum. Fick lämna min hälsodeklaration (så de vet att jag inte är allergisk och liknande) och småpratade lite. Jag berättade att jag var lite nervös över sprutan, och hon gjorde ett superbra jobb. Jag kan ärligt säga (vilket är helt sjukt) att det inte kändes alls. Hon sa att det kunde spänna lite, men inte ens det gjorde det. Visst, det blev lite ömt efteråt och kanske kändes lite skumt under dagen - men absolut inget mer med det. Så om någon alls där ute är orolig över den vaccineringen, var inte det... Den är hur snäll som helst, och bara ta den. Jag lovar! Jag antar att den texten är lite till mig själv också, för det är 2 doser till som ska tas. En i Januari och sista i Maj. Det kommer nog gå hur bra som helst.

 

Pluggmässigt har veckan inte varit superintressant. Har mestadels repeterat inför progresstesten, och sådant. Vi har bland annat haft reproduktionsendokrinologi och organogenes under veckan - så det är ju spännande, haha.

 

 Nu är det bara 11 dagar kvar till julafton, och även om jag inte kommer fira den som jag brukar så är jag alltid taggad på jul. Jag hoppas bara allt all skit med Covid-19 försvinner, för börjar vara less på att inte kunna träffa mina kurskamrater ordentligt och att allting är på distans. Jag hoppas att alla mina kursare också nu, innan 16e December, inte glömmer  att tacka ja till AoF. Samma påminnelse gäller ju såklart också er som kommit på vad som helst. Det är svarskrav och det måste göras senast den 16 December. Sen kommer andra antagningen den 21a December. Har du ännu inte kommit in på det du vill? Jag håller tummarna att du kommer in den andra antagningen! Den 19e December förra året förändrades mitt liv, när jag kom in på Läkarprogrammet på andra antagningen - så jag vet hur nervös denna period är. Jösses... minnen.

 

Jag har suttit och lyssnat på Star FM som spelar jullåtar under hela December medan jag skrivit detta inlägg, och fått massa julfeeling. Jag hoppas vi ses nästa vecka - ha det bra, och ta hand om dig!