6 Juni 2024 - 00:27
Den 30e Maj 2024, klockan 13:15, hade jag min examination för terminen. Vanligtvis skriver vi tentamina, men i T9 är det upplagt som muntlig examination.
Okej, vi kan börja i den änden. Varför är den muntlig? Jag skulle gissa på att det går fortare för examinatorerna att bedöma och ge betyg. Jag menar, jag fick mitt betyg 1 minut efter vi var klara. Varför är det så då? På det gamla programmet, som jag läser, så får vi gå ut och jobba som vikarierande underläkare efter vi är klara med termin 9. Så inför sommaren vill de gärna ha oss klara. På det nya programmet så kommer det vara från termin 10.
"Slutet på terminen"-pinchos med samma gäng. Så himla kul!
Jag hade spenderat i princip hela veckan med att studera intensivt, och kände att jag låg så långt efter. Torsdag förmiddag satt jag utomhus med Sandra (som hade sin examination klockan 11) och studerade. Vi gick igenom massa Ögon-frågor, som tyvärr stjälpte mitt självförtroende... Så i efterhand kanske inte det smartaste jag varit med om. Jag och Sandra möter på Anneli som hade haft sin examination och hade klarat sig! Vi hälsade henne grattis, men såklart sitter jag med lite ångest i magen över situationen. Nåja. Till slut behöver Sandra gå iväg mot PU-salarna, och jag tar elsparkcykeln hem igen och pluggar in i det sista.
Jag tänkte vara på plats 12:45, så jag scootar och låser min elsparkcykel. I hissen upp till 6e våningen träffar jag lite klasskamrater som alla verkar lite nervösa. Förutom de som är påväg ut och har klarat sig. De är främst bara glada. Väl inne så passar jag på ett snabbt toalettbesök, för jag tror inte jag varit såhär nervös inför en examination förut. Sedan går jag in i hörsalen, som jag främst har förknippat med PU-undervisning. Där sitter Petra, och ser lite sammanbiten - men glad ut. Hon har köttat på så bra, så jag tror absolut hon kommer klara sig fint.
Jag går fram till borde där borde kursansvarig och kursadministratör sitter. De kontrollerar mitt leg och drar i princip en lott om vilka ämnen jag ska få. På muntan får vi två ämnen (av de 4 vi läst: Ögon, ÖNH, Psykiatri och Neurologi) och jag hoppades på att jag skulle få psykiatri och typ Ögon. Psykiatri för jag hade suttit så länge med den och alla lagar kring LPT och alla DSM-V-kriterer. Där kände jag mig säker. Jag får min lapp. På den står det ÖNH och Neurologi... Shit. Shit. Shit. Tror det kan ha varit de sämsta ämnena jag skulle få, och jag såg dessutom en examinators namn. En person från Danmark, som förvisso är väldigt snäll och duktig - men det är inte alltid lätt att förstå...
Jag fick också fylla i en liten enkät om hur jag mådde innan tentan, med lite frågor. Usch och fy. Ångestframkallande deluxe. Jag sen och satte mig bredvid Petra och pratade lite. Hon verkade så lugn och säker. Jag minns inte vad hon hade, men det kändes som hon hade stenkoll. Nåja... klockan slog 13:15 och det var dags att gå in i mitt grupprum...
Jag och min kursare (en jag inte pratat så mycket med alls under hela programmet) gick in lika nervösa i rummet, där de två professorerna / läkarna sitter. De berättade lite hur det skulle gå till, och sa att vi kommer få frågor enskilt, och sen kanske någon fråga till den andra per case. Eller ja, först kollar de våra leg. De ser hur nervösa vi är, och är så himla snälla och skämtar till mycket för att få upp stämningen i rummet. Det uppskattades.
Vi firade att vi klarade examinationen hos Karin med grillat. Det var väldigt trevligt och gott.
Muntan började... vi började med Öron-Näsa-Hals och vår läkare var superglad och snäll. Hon vände sig först till min kursare, och han fick ungefär följande frågor (jag kommer parafrasera, lärarens frågor i fetstilt och kursarens svar i vanlig text).
Okej, så du är nu AT-läkare på en vårdcentral i Gällivare. Det kommer en 4-årig grabb med sin far. Pappan har inte sett det, men tror att sonen har lyckats svälja ett batteri från hans Go-Pro-kamera. Vad gör du?
Jag ... vill fråga lite mer om han är säker på att han fått i sig batteriet?
Pappan är säker.
Då vill jag undersöka barnet. Jag börjar med att titta i munnen och sådär.
Du ser ingenting. Vad gör du nu?
Öh... jag vill nog skicka han på röntgen, rätt snabbt.
Vilken sorts röntgen?
DT? ... eller nej, slätröntgen.
Bra, det hade vi på den här vårdcentralen. Här får du röntgenbilden! (Hon visar en bild från sin dator på en slätröntgenbild där ett tydligt högattenuerande rönt föremål syns rätt högt upp i esofagus). Hur tolkar du det här?
(Han pekar på föremålet). Det ser ju ut som batteriet är här ja...
Varför är det farligt att svälja batterier?
Nja, det är faktiskt de äldre batterierna som kan göra så. Det här är ett litet nyare. Tänk en annan fysikalisk princip!
Ehm....
De kan faktiskt börja bränna! Så det är inte så bra. Vad gör du nu?
Det här vill jag ju ta bort såklart.
Gör du det själv? Eller ringer du någon?
Jag ringer nog någon... jag ringer narkosen!
Vad bra! De är i Luleå... och säger "vi kan komma om 5 timmar". Vad gör du?
Jag skulle nog vilja att de kom snabbare än så.
Du säger "nä, ni kommer nu, omgående", och de får ta ambulanshelikopter. Det är viktigt och ska gå snabbt!
Det var första caset, ungefär. Lämnade ut några detaljer, men det var det han fick göra. Jag kände mig rätt säker på hela handläggningen där, så nu var jag nervös att jag skulle få något jag verkligen inte kunde.... Såhär, ungefär, löd mitt case på ÖNH.
Den första omgången kändes ganska bra. När jag har skrivit av mig såhär så ser det ganska kort ut, men det tar sin lilla tid. Tror vi la ungefär 40 minuter på de casen. Därefter var det dags för nästa case, och det var Neurologin.
Förlåt för spoiler, men ni visste nog redan att jag hade klarat muntan! Hela T9 är nu avklarat.
Nu var det min tur att börja. Vi fick bägge läsa igenom en text innan, om en patient (också i Gällivare) som kom från Stockholm. Påvägen mot riksgränsen började han må dåligt, och hade enligt sambon fått ett krampanfall. Patienten hade klagat lite på en konstig lukt innan han börjat krampa. Nu är du på akutrummet. Vad gör du? Krampar han nu? Nej, han är lite omtöcknad bara. Okej, men då tänker jag ur ett 'akut omhändertagande enligt ABCDE'-perspektiv. Jag kontrollerar A (han pratar, men lite osammangängade) - okej, så A fritt. Jag tänker att han fått en saturationsklämma, vad visar den? (okej, vad tror du att han haft - med tanke på texten?) .. Eerhm, ett grand mal-anfall? Eller ja, ett toniskt-kloniskt anfall med fokus från temporalloben. (ja, bra, så vad skulle du förvänta dig att saturationen är nu såhär postiktalt?) öh... Kanske runt 96-99%? (ja, precis). Okej... Hm. Jag tar ett blodtryck, och jag tänker mig att det är kanske nu är lite normaliserat. På D... Hm, Jag gör ett snabbt nervstatus enligt "VAPÖR". (okej, vad innebär det?)... Erhm. V'et står för "Vakenhetsgrad". Jag skulle bedöma att han är någonstans RLS 2-3. (korrekt). A'et står för "Andning", och kollar om det finns något avvikande andningsmönster. P'et står för Pupiller, så jag kontrollerar dem om jag ser något. Ö'et står för ögonrörelser, och R står för Reflexer där jag testar reflexer, tonus och babinskis tecken. Bra! Han har nu börjat vakna till lite, men ter sig lite förvirrat. Hans sambo står bredvid och gråter, och du har pratat med henne. Hon säger att han har haft flera anfall förut, men det här är första gången han är på sjukhus. Vad gör du nu? Jag tänker mig att vi skulle vilja avbilda hjärnan. Jag tänker mig en DT vore på sin plats här. En vidare utredning på hemorten kanske behöver en MR, men just nu måste vi ta en DT för att utesluta eventuella blödningar eller sådant. Jag har också en drogmisstanke (haha, han var ju från Stureplan och gillade festa...) så jag behöver en drogscreening från blod och urin. Okej, får du ta detta hur du vill? Vad vill du skriva för frågeställning på DT-remissen? Oj, öh. Ja, jag får ta dessa prover, eftersom jag är orolig för hans hälsa. På DT-remissen skriver jag en frågeställning "Tumör?". Bra, du får ta dem. Okej, du skriver den frågeställning. Det är rätt i teorin, men i praktiken kommer vi inte göra så. Vi kommer skriva "blödning?", för det sätter fart på röntgenläkarna (säger han skrattande på danska). Sedan var det min kursare tur att ta över på samma case. Han fick lite frågor i mer utredning och sådant, men jag minns inte riktigt allt.
Sedan fick vi kortsvarsfrågor där vi fick titta på bilder. Jag fick en Akut mediaotit, och pratade om vad det var och hur vi behandlade det (tur för mig, jag ska skriva mitt examensarbete nästa termin om det). Min kursare fick sekretorisk mediaotit.
Kortfrågorna på neurologin handlade om LP (lumbalpunktion) hos min kursare, som fick lista kontraindikationer. Jag fick dra en lapp av 10-talet olika sjukdomar. Lyckades dra "Chorea huntingtons" som var den jag kunde minst om av alla. Det kändes skit, och jag kunde nästan inte svara på allt. Efter detta bad de oss gå ut ur rummet. Det skulle konferera.... Jag står och är supernervös och tror jag har gjort bort mig helt och kuggat min första examination på programmet. Får en peppande klapp på axeln av min kursare, tack. Det gjorde rätt mycket för mig. Därefter blir jag först inkallad i rummet....
De sitter bägge två precis på samma ställe. Jag stänger dörren och sätter mig framför dem. De börjar med att fråga mig "hur tyckte du det kändes och gick?". Jag var brutalt ärlig och sa "Det gick skit. Jag är verkligen inte nöjd alls". Direkt tog de upp och sa "vi tycker det gick bra! Du är klart godkänd!". Jag sitter lite i chock och lyssnar mer på vad de säger. "Visst, du kanske inte kunde varje liten detalj, men du resonerar superbra. Det är okej att ha fel ibland, och det är kanske också bra - för det gör att tröskeln att ringa och fråga någon inte är så stor. Du kan bläddra lite i boken när du kommer hem". Jag sitter utan ord... "Du är klart godkänd, du var inte nära gränsen!" säger kvinnan från ÖNH när hon ser att jag fortfarande är i chock typ. Jag tackar så mycket och de säger grattis, och ber mig att skicka in min kursare (som också blev godkänd!).
Har också hunnit gå de första rundorna golf för sommaren med. Så himla trevligt.
Nu har det gått några dagar, och allt har landat. Alla betyg har också blivit inlagda, och hela termin 9 är avklarad! SÅ HIMLA SKÖNT.Justja, jag har också fått jobb som underläkare i sommar - jag skriver mer om det senare. Vi hörs!
0 kommentar(er)
