Christoffer

Första Maj. Är ni ute och protesterar?
Då har första veckan med klinisk praktik (på riktigt) nu gjorts! Det har bara tagit 832 dagar sen jag började programmet!
 
Men jösses vad roligt det har varit. Det har varit det, hittils, roligaste och mest lärorika på hela programmet känns det som. Det har gett supermycket att få känna på hur det är att jobba som läkare, och primärvården verkar vara superroligt att jobba inom. Särskilt på den hälsocentral jag jobbade på!
 
Mariehems vårdcentral!
 
Jag har under veckan varit Mariehems Hälsocentral, och där har jag följt mestadels läkare - men också hängt med lite andra professioner en snabbis. Supersuperkul.
 
Jag började måndagen med att komma dit klockan 08:00 och vänta i deras personalrum. Detta eftersom jag hade mailat massa frågor till min ansvarige, bland annat om när jag skulle vara där på måndagen, och fick ett svar... Problemet var bara att svaret inte innehöll när jag började, så jag chansade lite. Min chansning visade sig vara rätt! Så jag sitter där på soffan (samma soffa som jag satt på under T1 - som går att läsa om här) och väntar in någon. Sedan kommer folk, och jag börjar presentera mig. Alla är så snälla och vänliga, och jag sitter med på deras morgonmöte... som var över Teams? Det var skumt i alla fall, typ de flesta läkare satt i soffan och någon enstaka eller två satt på teams, och de hade möten över högtalartelefon. Nåja.
 
Efter detta fick jag följa med en distriksläkare (specialist inom allmänmedicin) och det som kallas för "bedömningsmottagning". Det var spännande, och den här läkaren var... minst sagt effektiv. Han gjorde säkert dubbla antal patienter än de andra läkarna den dagen, och det har skämtats lite om att man knappt hinner med när han tar patienterna. Varje möte med patienten var superbra, och allt verkade så professionellt. Jag satt mest tyst och lyssnade och observerade och fick lite känsla av hur de gjorde. Det kom lite olika tillstånd som behövde bedömas, men det var sedvanliga patienter (lite gikt, lite psykiska besvär och sådant). Inne på läkarexpen berättade han också lite hur han tänkte kring vilka prover som skulle beställas, och hur han resonerade. Eller åtmistone när jag frågade, haha.
 
De vita supersnygga kläderna igen, den här gången en hel vecka!
 
Sedan var det dags för lunch, och det var kanske inte så mycket mer att säga om just... Den rasten. Haha.
 
Efter lunchen fick jag gå med en ny handledare. Denna gång en kvinna som började närma sig ... Låt oss säga pensionsåldern och som varit specialist i allmänmedicin i herrans många år, och som blivit något av en informell ledare bland läkarna på plats (och såklart också formell, då hon hade handledning med ST-läkarna). Den här läkaren är ett vandrande uppslagsverk... Alla läkare kommer med frågor till henne, om vad som helst, och hon kan det. Åtminstone tror jag det, men ett livslångt lärande ger kunskap! Hennes sätt att hantera patienter var också sjukt imponerande. Jag såg många paraller inom andra fält jag studerat. Hon tar hand om patienten snabbt, och i princip varje patient var supernöjd med den plan hon kom fram med. Hon visade sedan mig runt på hälsocentralen så jag fick se deras "pandemimottagning", akutrum och många andra delar. Sedan vid klockan 17 var det dags att ta sig hem, efter en dag med mycket intryck.
 
Tisdag var det återigen dags att vara på plats ombytt och klar till klockan 08. Det var mycket lättare denna gång, då jag hade fått en nyckel och ett kort för den hälsocentralen denna gång. Jag kunde till och med gå in genom personalingången, wohoo. Så det var återigen ett kortare möte över teams, och sedan satt vi i soffan och pratade runt lite. Jag skulle få gå runt med lite olika personalkategorier under dagen och hänga med läkare. Jag fick börja gå med en ST-läkare som höll på göra sin tjänstgöring. Han verkade väldigt kunnig, och förklarade saker till mig som han tänkte på. Jag fick också börja göra lite riktade statusövningar, som att lyssna på hjärta och lungor. Jag fick för första gången (eller nja, det är lögn) höra ett systoliskt blåsljud med punktum maximum I2 dexter (ett blåsljud på hjärtat som hörs bäst över patientens höger sida av sternum, på nivå av andra revbenet). Jag fick höra lite rassel och liknande på lungor också!
 
Lilla korridoren på nederplan där vi hade omklädningsrum.
 
Efter lunchen gick jag runt med lite andra professioner, och kollade hur sköterskor och labbpersonal jobbade. Det var också roligt!
 
Onsdagen var det dags igen. Den här gången fick jag gå med ytterligare en specialist, och fick hänga med till "panma", deras pandemimottagning. Den finns där för att inte riskera att så många blir sjuka, antar jag. Det var intressant, men det var inte så mycket infektionspatienter som jag tänkt mig. Det var någon med en gikt kanske, som haft feber någon dag tidigare, och som då klassas som en sådan patient (observera att den patienten här är påhittad). Jag fick ta lite blodtryck, palpera pulsar och lite annat. Nu började sakerna bli lite mer hands on. Sedan var det dags för lunch.
 
Jag började få mer och mer fria händer, och jag var väldigt självgående. Det var mer att jag kunde "haffa" den läkare jag ville, om det fanns en intressant patient på mottagningslistan. Det gav supermycket då jag kunde styra vilken patient jag ville träffa. Jag fick till och med nu börja med att träffa patienter själv först. Det var extremt nervöst första gången... Men jag fick hämta patienten, ta in dem på undersökningsrummen och börja ta anamnes (sjukdomshistoria). Sedan gick jag oftast iväg och gav en sammanfattning till min handledare, som sen kom med mig och träffade patienten tillsammans med mig. I början missade jag en del frågor, såklart, men läkaren kompletterade alltid och fick alltid informationen som den behövde. Sedan gjordes det undersökningar, och sen gick vi till läkarexpen för att komma fram till vad som skulle göras. Sen gick jag in till labbet när det började vara lite patienter, och fick superbra handledning om hur jag skulle gå till väga med venprovtagning. Sen gjorde jag ett sådant på en patient, och tog det på första försöket, wohoo!
 
Ett litet undersökningsrum, som jag sen också fick använda för Zoom-möte.
 
Torsdagen fick jag en superduktig handledare. En läkare som "precis" gått ut programmet... Eller ja, det var kanske närmare något år nu, och som gjorde allt superbra. Det började med att vi tittade på mottagningslistan och hon lät mig välja en patient som jag tyckte var intressant. Sedan läste vi på i patientens journal så man har lite förkunskap. Sedan ställde hon frågor till mig i relation till vad patienten söker för. Frågor som "vad ska du tänka på när det gäller bröstsmärta?" och "Vilka frågor ska du ställa, och varför?". Superbra, för det tvingar mig att tänka efter lite innan. Sedan fick jag gå och börja med patienten, ta anamnes och göra riktade undersökningar (som att palpera lymfkörtlar, auskultera hjärta och lungor och så). Det var superintressant! Sedan gick jag tillbaka till läkarexpen och rapporterar in det till min handledare. Då börjar vi gå igenom vilka diff. diagnoser man ska fundera på, och vilka man måste utesluta. Sen har vi en liten plan, och vi bägge går in till patienten igen. Där går patienten snabbt igenom igen, och sedan gjorde min läkare de undersökningar som behövs. Förklarade också både för mig och lite för patienten om vad som hittades och hur man tänker här.
 
Sedan gick vi tillbaka till läkarexpen och diskuterar. När vi kommit fram till vad det är, så funderar vi på planen. Ofta använde vi oss av deras gyllene bok som tar upp terapirekommendationer. Sedan går vi till patienten och berättar planen vi har, och frågar hur patienten tycker om den. Sedan fick ofta patienten gå och lämna lite prover, sen får de gå hem. Efteråt så diskuterade vi lite snabbt igenom patienten, sen fick jag diktera in det i journalen (min stackars handledare hade missuppfattat vilken termin jag var, så hon mådde väldigt dåligt över att hon "tvingade" mig att diktera). Det var superkul det med, så om du läser - det var absolut inga problem!
 
Åt "lite" kinamat med Erik efter veckan för att fira att veckan var över!
 
Fredagen spenderades halva dagen likadant som på torsdagen, med samma handledare. Det var superbra, och jag lärde mig väldigt mycket. Tack så mycket, du kommer bli grym handledare i framtiden också! Jag fick beröm av både handledare och patienter om att jag kommer bli en duktig läkare, och det är alltid superroligt att höra, så det tar jag med mig. På eftermiddagen fick jag låna ett litet rum där vi satt och hade Zoom-möte i två timmar för att diskutera veckan och de inlämningsuppgifter vi hade. Det var givande och kul att höra vad de andra hade varit med om. Efter det gick jag och bytte om, och lämnade igen nyckel och kort. Det var med lite sorg faktiskt, för jag hade haft en superrolig vecka. Jag hoppas jag får komma tillbaka dit i T8, och då länka tillbaka till detta inlägg igen, haha.
 
Helgen har jag annars tagit det lugnt, och faktiskt uppgraderat min elscooter lite... Jag blev less på punkteringar, så jag har satt solida däck på den, och dessuom slängt på ett par stötdämpare fram. Det blev riktigt bra faktiskt, så nu kan jag scoota igen!
 
Jag hade fått på stötdämparen, woho!

Vi hörs nästa vecka, och då har medicinsk psykologi börjar (PU)!