Okej, en hel vecka av introduktion har gått förbi. Det har gått galet fort, och nu går jag alltså termin 7. Det är knasigt... Om ett år går jag termin 9, och kommer - förhoppningsvis - kanske få jobba som underläkare på den sommaren. Jösses!
Yes, okej. Jag skrev ju en liten teaser i måndags, att jag börjat, och visade också mitt OSCE-resultat! Så vi börjar väl på måndagen då...
08:00 var det dags för intro och upprop, som vanligt. Det som, tyvärr, också är vanligt är att många i min klass kommer glidandes in 5 minuter efter vi börjat. Det är, ofta, också samma personer som ofta kommer sent. Haha, jag vet inte varför jag störde mig på det just då, men det kändes inte bra. Nåja.
Upprop i vår klassiska PU-sal, där alla upprop verkar vara?
Personen ropar upp alla namn, och jag reflekterar lite över antalet. Så jag gick in och läste lite vilka de är som ropats upp. I Umeå är vi nu 71 (det vill säga vi har tappat 2 platser), Sundsvall är 13, Östersund är 12 i Östersund och 7 stycken i Luleå. Vi är alltså totalt 103 personer... När vi började T1 så var vi närmare 130. Vi har hunnit tappa en ganska stor andel (förmodligen är den större, eftersom vi fått till oss kurskamrater från äldre terminer under årens gång). Sedan råkar jag också fått höra att det var ungefär 10 personer som skrev T5-omtenta i Januari från vår klass. Jag hoppas alla klarar den, för tyvärr är det en spärrtenta för T7....
Nåja, efter vi fått lite information om kursen och allt, så presenterar alla lärare sig. Bland dessa är en äldre herre (tror han är ansvarig för Anestesin) som pratar lite om "hur man klarar OSCE, tentor och studieteknik". Han visade upp en graf för hur studenter hade presterat på en tentamen. Han hade pratat med både de som skrev bäst och de som skrev sämst. Han berättade att de som skrev bäst var de som hade redan under de två första veckorna hade hunnit gå igenom allt studiematerial, och sedan pluggade väldigt mycket utöver det. Jag blev väldigt funderas, så jag behövde ställa en fråga:
"De här studenterna, som skriver absolut bäst, håller de sig till kontorstider (dvs 08 - 17)?" .
Han trevar med att svara, och säger först "ja". Sedan ångrar han sig, och säger något i stil med att några pluggar mycket mer än så. Eftersom denna termin är extremt mycket praktik (15 veckor, av 20) så är ju funderingen hur det är tänkt att det ska gå att studera på den schemalagda tiden. Vi är schemalagda, i regel, 8 - 17 på klinik. Deras favoritkliché "ta vara på tiden och plugga när det är lugnt" är väldigt utopiskt lagd där allt ska klaffa:
- Du ska ha en väldigt bra handledare, för att ens "få" gå iväg och studera (tyvärr är dessa allt för få)
- Du behöver ha längre pauser i kliniken (10-15 minuter kan vara för kort för att ens komma igång ordentligt - ännu värre att bryta mitt i)
- Du behöver ha med dig studiematerial dit du är, eller vara beredd på att offra 10-15 minuter bara för att gå fram och tillbaka till skåpet
- Du behöver hitta en lugn miljö att ens studera i
- Du behöver ha energin att orka göra det (tänker mig att många situationer gör det mentalt eller fysiskt svårt att ens göra det)
- Framför allt: du behöver ha växt nog själv som människa för att ens kunna prata om det med handledaren och våga se till dina egna behov
Inför PU var vi i helt nya salar!
Det är alltså punkter som är extremt svårt att tillgodose. Ett litet exempel på detta är att vi under klinikplaceringarna kommer ha lite case. Under kirurgi-placeringen så har vi case på varannan fredag - i princip. Så, tanken är att vi ska kunna förbereda oss för ett case under kliniktimmarna. Som ni sett av ovan punkter så är det ytterst svårt att få till. Så, när Kirurgiansvarig hade pratat om sitt ämne, så gick jag fram till honom och konfronterade honom om detta. Han såg på mig lite besvärat, det första han säger är något i stil med "ja, vi får ju inte schemalägga er på kvällarna egentligen..." och han säger det inte rakt ut, men är väldigt tydligt att han menar att vi ska studera utanför kliniktid för att hinna förbereda oss till casen. Han försvarade detta med något i stil med "läkarstudenter får förvänta sig att göra på det sättet" vilket är helt sjukt. Vi är läkarstudenter, visst, men vi ska inte vara mer än heltid. Varför? Ja, för vem vill ha en läkare som är utbränd innan examen? Tyvärr verkar detta genomsyra mycket på de kliniska terminerna....
Så därför tänker jag, ta åtminstone en halvdag, och på kliniken försöka vara tydlig med att jag måste gå ifrån. Jag tänker göra mina 40 timmar, men jag kan inte göra mer. Jag har tyvärr kvällsjobb, och andra saker - och läkarprogrammet är ett heltidsprogram, inte ett utbränningsprogram. Antingen så får jag ha case'n oförberedda, eller gå iväg från kliniken till jag är klar med förberedelsen. Förklara bort en sån här orimlighet med att "det förväntas av läkarstudenter" är extremt förlegat och sjukt.
Okej, så måndagen var introduktion, följt av typ introduktionsföreläsningar. Dessa var ändå rätt okej att lyssna på tycker jag, och så fick vi sluta kanske vid 15 för dagen. Sen fick vi ju också under dagen veta vårt OSCE-resultat, och det var så skönt att få veta att jag klarade mig. Gud... var så nervös när jag försökte öppna mitt resultat så jag nästan skakade i händerna, haha. Klart så strulade själva öppnandet för mig, så kunde öppna det först 8 minuter efter Petra! Hon klarade sig också, som tur är! Fick sedan under veckan veta lite mer om OSCEn! Jag mailade ansvarig om lite statistik, och fick följande:
Totalpoäng: 120
Medelpoäng: 88,8
Medianpoäng: 85
Antal underkända: 6
Den lilla lathunden vi har för konsultation!
På tisdag var det dags att böra 08:30, och dags för konsultation steg 3 inom PU. Totalt denna termin är det 5 stycken dagar vi ska ha PU, och samtliga ska beröra konsultationen. Vi skulle vara i en helt ny byggnad, som i alla fall jag inte varit i tidigare. Vi hade fått ett grupprum i Qc-huset, och det är ju mer eller mindre helt nybyggt. Så, jag och Petra lyckades på morgonen hitta oss till rätt hus, och upp i rätt byggnad. Utanför själva grupprummen kommer vi inte in genom dörren, och vi står nästan en halvklass och småpratar lite. Då hör vi ett väsande från kontorslandskapet nedanför att vi ska vara tysta... Ja, alltså. Det är lite synd om dessa som har kontor i mer eller mindre trapphuset? Haha, måste ju bli störda av varje hissljud i princip.
Till slut blev vi insläppta i små grupprum, och där sitter vi i en ring á la UGL (mer om den upplevelsen kan du läsa här) med två handledare bakom oss. De började med att gå igenom vår lilla modell igen, och prata lite generellt om vad som ska hända de närmsta två dagarna. Det är nästan bara rollspel, där en spelar patient, en spelar läkare och en håller i tiden och fördelar ordet vid feedback. Det är rätt roligt att göra, men det tar sådan tid när det är 13 stycken som alla ska spela. Det tar i princip hela dagarna att göra. Mitt case, så fick jag spela en 15-årig tjej (kan ju självklart relatera så himla mycket till detta) med magont. Jag hade med mig min förälder, som ska vara lite överbeskyddande och vilja vara med mig hela tiden - och läkaren skulle försöka få ut föräldern ur rummet för att sedan prata med den 15-åriga tjejen i enrum. Det är väldigt speciellt, men ändå rätt givande.
Många andra case under dagarna, som tog upp många områden, så som att ge jobbiga besked, hantera arga patienter, hantera tysta patienter och mycket mer. De är ändå patienter vi kommer träffa på regelbundet (förhoppningsvis inte allt för regelbundet) och särskilt i primärvården. Under dag 2 så fortsatte dessa rollspel fram till eftermiddagen. Då var det dags att en och en få gå in till våra handledare och få feedback. Jag vet inte om jag skulle kalla det för feedback, åtminstone det jag fick, som var mer att stryka mig medhårs och "fortsätt som du gör, det kan bli hur bra som helst" snarare än något konstruktivt som jag kan arbeta med. Självklart har jag detta också, och det är ju det jag skulle behöva höra tänker jag.
Utsikten från det nya huset!
Torsdagen var det dags för den roligaste dagen hittils. Då hade vi "stationsträning" följt av suturträning på eftermiddagen. Så fullspäckat! Vi samlades 08:00 på Clinicum Betula för att köra en station i taget under 45 minuter. Vi var uppdelade i grupper om ungefär 6 personer i varje grupp. Min grupp fick starta på stationen "Rektoskopi". Där inne möts vi av en kirurg och en atrapp motsvarande en patients ändalykta (läs: bakdel). Vi fick titta på en liten film om hur rektoskopi fungerar, och hur man hanterar den. Sedan var det dags att prova på dockan. Vi för alltså in en relativt stor plasttub in i en bakdel, där vi tittar på tarmslemhinna med förstoringsglas. Det var lite enklare än jag trott att hantera den.
Stationen efter detta handlade om bukstatus. Så en överläkare var där och visade hur han gjorde, och sedan hittade han på "case" åt oss, som vi skulle göra. Det är alltid bra att öva på bukstatus, för man kan få så mycket information av det. Tycker främst synd om patienter som måste ligga och ha ont, för att sedan bli ännu mer plågade för att vi ska få fram mer information. Det är dock häftigt hur mycket man kan få veta!
Rektoskopering!
Näst på tur var en station med bröstpalpation. En till överläkare står där och beskriver om hur vi ska gå tillväga, rätt teknik och vad man ska tänka på. Sedan står det två atrapper på bordet framför oss, och vi skulle palpera brösten. De var finurliga och hade lagt in "knölar" i dem, och vi skulle hitta dem under övningen. Det var lite speciellt, men eftersom vi aldrig gjort det förut var det väldigt lärorikt. Efter denna station fick vi en halvtimmes välförtjänt rast.
Tre stationer kvar, varav två var ultraljudsstationer och en var ankelindex-station. De två ultraljudsstationerna handlade främst om hur vi ska hantera ultraljudsmaskinen (supersvårt, tycker jag) och hitta igen organ på varandra. Det är bra att få öva! Den andra stationen handlade om hur man använder den under trauma, och det var lite samma sak här - förutom att man letar efter pneumothorax, vätskespalt i hjärta och sådant. Ankelindex handlade mest om hur man hanterar en doppler, och sen mäter blodtryck i arm och fot, för att få fram ett index. Sedan var det dags för lunch!
Bröstpalpation!
Efter lunchen kom det jag hade sett fram emot mest hela veckan. Det var dags att få träna suturering. Så vi fick en liten låda som innehåll en nålförare, en pincett, en sax och en atrapp som skulle vara "hud" med sår. Sedan gick han igenom hur man höll i instrumenten, och hur man gör en enkel suturering. Det var rätt så kul när man fick prova på själv! Från och med måndag får vi låna hem en sådan liten låda för att öva själva hemma, för vi ska under kirurgiplaceringen ta bort födelsemärken och sy ihop det på patienter. Så kul!
Fredagen var det avsatt tid för att skriva vår inlämningsuppgift för PU och också att titta på lite föreläsningar, vilket jag gjort nu!
Mina damer och herrar - detta är alltså mina första suturer någonsin! Min första är längst till vänster på bild!
Det var hela veckan, och imorgon börjar praktiken! Ska bli spännande, och vi hörs på söndag!
Justja - bifogar en bild på hur min kommande termin kommer se ut!
Ha det bäst!
0 kommentar(er)
